Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2ÖO
bäst det var fann han dödskallelsen vara förhastad; men
rymma till Orsa kyrkby ville han inte heller.
Han vände litet på sig igen:
»Om Ni tålar Er lite, små gossar, så ska jag stiga ur!»
»Det blir nog inte förrän i Orsa det — din djävla
falskvägare! replikerade Marskalken.
»Jo det skall bli förr! Och du skall få första nypet
om du passar på — få si va du tycker om’et!»
Den slappa likgiltigheten började hastigt försvinna,
han kom ihåg gården och Märta och
kolerainkasseringen och friveckan vid Långsjön och solen och våren
och försommarn och beslöt en lustresa i vår med Märta
till Arildsläge och Köpenhamn; och han trodde nu
ingalunda att han skulle dö, ty han ville det ej. Skitpojkar!
tänkte han.
Han ville ha några minuter för att se sig om efter
utvägar, sådana utvägar som klarade honom själv men
ändå gjorde någorlunda slut i saken utan att skada hans
framtida prestige på samma sätt som uppträdet med
kofoten kunde göra.
Nicolaus skulle han skicka undan, det var givet.
Därnäst tänkte han på klädseln — pälsen kunde han
behålla på men inte pälsstövlarna, som han genast
började sparka av sig. Han hade broddade skor för
tö-förets skull — alltså skulle ett stycke isgata tagas till
valplats. Vad kunde man inte tro då inte Coriolanus
själv var med? Det var inte alls omöjligt att
allesammans kommo sättande i sina vanliga läderpjäxor utan
klackar ens — på isgata.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
