Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
hejdade sig ett ögonblick — Marskalken Paulus rätade
på sig, släppte kniven, sträckte ut armarna och föll, stel
som en tennsoldat.
»Bereder väg för Herren/» mumlade Åbergson och
kände sig ånyo för med skorna i gatan, ty nu kom det
egentliga allvaret.
Han fick omkull en och en ibland, mest med den stora
fårskinnsbollen, som han lyckades hålla ihop och som
gjorde en bländande effekt då den råkade mitt i
ansiktet. Men minst två Napoleoner dansade ständigt runt
honom, tätt inpå, och efter några minuter hade han
redan fått ett par skåror, varav en i veka livet; men från
sin sida hade han ännu ej förmått ånyo sätta in
snusdosan på något avgörande sätt — äntligen lyckades han
ge en så behändig duns åt Pelham att denne trillade
under broräcket ner i älven och åtminstone tills vidare
försvann ur sikte. Och samtidigt hände något
överraskande: ett vilt tjut hördes och Nicolaus anlände med
en spark i magen på Nappe; dessa båda rullade om
varandra några varv — nu tog Johan hastigt till benen inåt
land — Åbergson fångade höger arm på Nappe, ryckte
upp honom på benen och hade honom att släppa kniven,
slog omkull honom igen och skelade efter Nicolaus, som
tycktes vara illa tilltygad, ty han förblev stillaliggande.
»Är du nöjd för den här gången?» frågade Åbergson
med knäet på Napoleons bröst, och tryckte till på ett
tungt och varnande sätt.
»Ja», svarade Nappe med svag röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
