Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
Detta var första kapitlet i Paulines nya äktenskap.
Andra kapitlet följde snart nog, i det att Lejonqvvist
tills vidare släppte tankarna på Åbergson och började
sysselsätta sig med Napoleonernas påfallande starka
släktkärlek. Han var själv till rasen skandinav, fastän
av en besynnerlig sort, och han förstod ej hur Pauline
kunde bli så explosivt överförtjust var gång Coriolanus
eller bröderna syntes till; ja sysslingarna, vern som helst
av släkten som tittade in, kom henne ju att se ut som
en nyförlovad.
I sin galenskap hade han en riktig instinkt, nämligen
att Coriolanus var roten och upphovet till eller
åtminstone mest representativ för dessa besynnerliga, ja
vidriga förhållanden. Skulle hon inte ha krupit på knäna
för Coriolanus, om denne befallt henne? Och då
Coriolanus kraxade fram ett ord, så såg hon och hörde hon
ingen annan än honom.
På några få dagar steg Lejonqwists hat mot
Coriolanus till det otroliga. I väntan på nästa besök av
patriarken klådde han Pauline — med käpp, och spräckte ett
nyckelben på henne. Hennes självkänsla föll ihop,
hon erfor ett alldeles nytt behov av ensamhet, hon erfor
för första gången i sitt liv ett dådlöst, blekt rosenrött
vemod — det upplöste sig i en ljuv eftertanke: hon hade
fått sin herre, och Herren det var Lejonqwist.
Coriolanus kom, Lejonqwist sprang ut med pistol i
hand och förbjöd honom att stiga ur, Pauline störtade
sig med en hjältinnas mod emellan; och knäfallande för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
