Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
ordningen. Men ej sällan var han strax tillbaka igen
med ett ännu gällare gläfsande, högg tänderna i sin
veder-deloman och hängde i till det yttersta.
Av allt detta oväsen fick Pauline alltemellanåt en
häftig hjärtångest som tidtals stadgade sig till en kronisk
sinnesoro och fyllde nätterna med svåra drömmar; hon
vaknade om morgnarna i en smärtfull ängslan med eller
utan bestämt föremål.
Eget nog mindes hon knappast mer av Wilhelm
Åbergson än av Ohojowitsch — hon mindes föga mer än de
blårandiga skjortärmarna, som ynkligt påminde om
något slags uniform; allt annat var färglöst, dimmigt,
ljudlöst och trögt för hennes sinne som numera var
uppfyllt av Lejonqwist, som av en alltjämt nyfångad
flugsvärm. Hon tycktes ha mest bara
andrahandskun-skap om Åbergson — genom Coriolanus, bröderna och
det outtröttliga Ryktet: och vad allt hon hört kastade
nu en spöklik halvdager över Åbergson, som i sin
fjärran belägna gård skönjdes lik en oerhörd bläckfisk med
de oemotståndligt kvävande och krossande armarna
utsträckta överallt.
Hennes livs stora uppsåt blev att Åbergson för Guds
skull borde få vara ifred, så att han ej fick anledning på
något sätt ens tänka på Lejonqwist. Och i detta
sinnelag fortsatte hon att skoningslöst bearbeta, tortera och
råda över Pappa Coriolanus i dennes allt tydligare
svaghetstillstånd som morfar med sårbara känslor som vart
år fingo ännu ett nytt dotterbarn till föremål.
I detta korsets tecken var det som den hårdhänte gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
