Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
ligt gällande lagens kasuistiska stadganden hade uppsikt
över allmänna hälsovården och därjämte först och
främst i) att anställa undersökning om mödrar, som af
wåda förqwäft sina barn, och vidare 2) handlägga
frågor om owarsamt umgänge med eld och om
tjenste-folks olydnad mot husbönder, och 3) werkställa de flesta
af sockenstämmobesluten — vilken tredje och sista punkt
väl troligen var den viktigaste.
Eriks-Erik var slutligen den som i det tysta
dirigerade socknens andel i riksdagsmannavalen till
Bondeståndet. Men han lät aldrig ställa upp sig själv som
kandidat. Han föredrog att sitta hemma och i stillhet
styra det hela från sin gård, som han höll i bästa hävd.
Både Erik och Anna voro av urgammal Orsaras, och
naturligtvis sinsemellan släkt, som nästan alla bofasta
voro där på Oreälvens gamla uppslamning vid sjön.
Båda buro i socken och helg sin orts vackra
national-dräkter. Och för kallelse till
Sockennämndssammanträ-dena använde Eriks-Erik sin ätts gamla budkavle, en
träkloss i en skinnrem, en »stämmenklubba» med följande
inskärning, delvis i »Dalrunor»:
I. AFTUN. BLIR. STEMNA. PÄ. SIT. WANLIGA.
STELLE.
På så sätt var det säkrast meddela sig med kvinnor
och barn om ej karlarna voro hemma vid gården; ty
klubban kände alla igen, det var bara att den varit där
och varit där »i dag» som behövde rapporteras till
husbonden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
