Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
des för Kommissarien och tolkades under allmän
munterhet som ett hemligt men berättigat misstroende mot
bresiljan. Firmachefen såg sig tvungen att för
affärernas skull ta in ett par ordentliga kaffekonjakskaskar.
Och sedan det trevna samspråket hade en halvtimmes
tid enligt ortens belevade sed undvikit det som alla ville
språka om och som var föremålet för Kommissariens
besök, yttrade denne Kronans förtroendeman i ett rent
förbigående:
»Hur är det med Nicolaus då?»
»Han är oppe och går nu snart ska Kommissarien si»,
menade Anna belåtet, i en ömsint moderlig ton. »Han
har varit så tålig och beskedlig, så det kan en inte säga!»
tillfogade hon och suckade litet.
»Han kommer sig nog», bekräftade Åbergson.
Den redan något grånade, gemytligt vördige
Kommissarien ljusnade märkbart till och slog i en liten klar, vid
sidan av kaffekopparna.
»Skål Storfurste!» sade han. »Nå hur vill du ha det
nu, vill du gärna att jag ska ta Nappe och Johan?»
»Nej vad skulle det tjäna till?» tyckte Åbergson.
»Jag har hört nya nyheter här om Coriolanus, han lär ha
lugnat sig alldeles och han lär inte bry sig om någe’
annat än barnbarna — Pauline lär ska vara som en
omvänd hand hon också — Nappe duger till ingenting på
egen hand — han kan gärna få löpa!»
»Det vore väl kanhända så gott i stället om du
försökte skaffa Kungliga Wasaorden åt Åbergson»,
yttrade Eriks-Erik småleende till Kommissarien. »Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
