Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
Hr Åbergson, som i sjömansmössa och blårandiga
skjortärmar stod på sin bodtrappa.
»Det är vår!» mumlade han och snusade begärligt
efter det bortfarande vädret.
Ja, det var redan vår här uppe, försommar nästan,
och gator och vägar voro längesedan torra.
Den myndige Stadsläkaren, Herrar Stadsfullmäktiges
Ordförande, ångade tungt förbi bodtrappan på sin
dagliga Eriksgata mellan ödmjuka familjer. Han rörde
flyktigt vid hatten, bibehöll sin kurs mitt i gatan och
stannade knappast, men vinkade på Åbergson med två
finger och ångade vidare med Åbergson bredvid sig.
De båda stadiga skroven syntes sida vid sida ett stycke
väg sydvart, men rundade snart hörnet till gränden som
förde till Stadsläkarens gård.
Först efter mer än en timme återkom Åbergson,
bärande i fickan ett slutet brev till en invärtesprofessor i
Köpenhamn som av vetenskapernas större städer låg
närmast det blivande salteriet, och bärande i hjärtat ett
besked som var oförberett och nytt, och var enkelt,
lättfattligt och väckande likt järnklubbans icke dödande
första slag på lederna i den gamla goda tiden, då
rättvisan lekfullt krossade sina patienter innan livet
fråntogs dem: Märtas ännu fortsatta illamående berodde på
organiskt hjärtfel, av samma slag som hennes faders.
Det hade yppat sig tydligt först för ett par veckor sedan.
Stadsläkaren hade nu observerat det flera gånger å rad,
det kunde möjligen bli dödande vid förlossningen i
hennes ålder, 36 år, en specialist i Stockholm borde anlitas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
