Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
Men de två vagnarna svängde snart ner mot ån igen,
över ån, och upp genom Stora Kopparbergets nedersta
långsluttning, genom den rostbruna gruvstaden som av
ån skildes från nyare stadsdelar där grönskan fanns eller
förhoppningsfullt väntades. Ingenting av hoppets gröna
färg fanns att se eller vänta i gruvstaden, och ännu
mindre på dess stora utmärker som resvagnarna
svängde in på med kurs söderut. Det var ej ens marker, det
fanns ingen jord där. Hela den befintliga stenöknen
var i förhistorisk tid bliven som den nu var, förhärjad,
bottenfördärvad, om det var av skydrag eller av
roströken som dessutom stängde utsikten åt ena eller andra
hållet, ofta åt alla håll:
iDet fanns ej strand, ej vatten,
ej svala böljor,
ej jord, ej himmel,
ej minsta strå» —
som det ungefär står i Völuspå om tidernas första
början, skum och gråväderstung som den Reumatism vari
mången tycker sig se det Ondas rot vara sittande; —
»tills ur havet
landen lyftes,
och det härliga
Midgård byggdes»
till en boning för gudar och människor; —
»Sydsol skiner på vallen,
gTäset gror,
gröna örter stiga upp» — — —
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
