Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
Makarna Åbergson bejakade detta under tystlåtna men
varma känslor mot Residensstadens Stadsläkare.
»Men», fortsatte Professorn, »det kan jo være at den
lille raske Grosserer har nyst saa meget og saa stærkt
at det har gjort min ærede Kollega helt forskræcket —
der er ikke Spor af Hjærtefejl og heller ikke nogen anden
Fejl — Fruen er kærnesund, der er ikke mere Grund
til Uro end hvis De var ti Aar yngre.»
* *
*
Från Professorn, som bodde vid Bredgade, gingo
Åbergsons och Larson till Rundetaarn, ty dagen var
vacker och man ville se på Öresund och svenska kusten
där salteriet skulle läggas på en plats, som ännu var
obestämd.
De lyckliga resenärerna stodo där uppe en god stund
och sågo ut över de Galileiska haven och över Kanaans
länder i full vårskrud.
Mer och mer av det svenska landet syntes ju längre
man stod där, fler och fler av kustens böjningar kände
Wilhelm Åbergson igen från barndomens år; en ljusblå
slöja av minnen låg utmed vikar och uddar utan att göra
dem mindre siktbara. Det var hans barndoms land, som
han ville återuppsöka med de srna; men han var full
av erkänsla mot sin mandoms land längre norrut,’ där
han lärt att känna hela världen och ett stycke av sig själv
till på köpet. Det var ett bra land, det hela, som gav
starka minnen — han mindes den sanna sagan om Ränt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:10:20 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/faabergson/0370.html
