Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till, men som hon ansåg sig fördraga med en
engels tålamod för sin mors skull.
Hon spelade piano två timmar om dagen,
emedan hon antogs ega gåfvor för musik, men
kom aldrig öfver en jämn medelmåttas gräns.
När hennes mors rum voro så fylda med
broderier, att intet höm fans kvar att bekläda, tog hon
itu med en förmaksmöbel åt sin mors kusin, fru
Andersson vid södra hamnarmen. Fru Ydrén,
som satte högt värde på »tant Andersson», blef
mycket tacksam och glad, och Hedda hade den
trygga känslan af ett gifvet verksamhetsfält för
ett helt år, med utsigt till att få beröm för ett
jätteverk, när möbeln väl var färdig. Då fröken
■ydrén efter slutad skolgång packade in de böcker,
som fullkomnat hennes bildning, behöll hon i
dagsljuset en fransk parlör, hvarur hon sedan
dagligen lärde sig ett par sidor, fast besluten som
hon var att en gång resa till Paris.
En dag, när detta energiska fruntipimer spelat
en timme, lärt femton franska glosor och sytt en
hel figur på förmaksmöbeln, lade hon sig helt
uttröttad, som man väl kan tänka sig, på soffan
med en roman i handen. Hjelten var målare;
han hade mörkt hår och mustascher. Det förstås,
det var en rigtig målare, som gick bland
Apenninerna med sin portfölj under armen, en
tyroler-hatt med örnfjädrar på hufvudet och Heine i
duodes i fickan. Men ändå envisades han med att
antaga Rolfs drag, när Hedda läste om honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
