Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den unge mannen öfverhopades efter hand
med beställningar och antog en mängd folk i sin
tjenst. Han fick pris på en utställning och ett
smickrande omdöme i en tidning för inredandet
af en magnats palats. Han var äfven känd som
en ganska lycklig talare på politiska möten.
När han någon gång hade tid att vända
notbladen vid å-quatre-mains-timmarna, fick han en
tacksam blick, och hans infall belönades med ett
leende, som kom en rad perllika tänder att lysa
fram mellan de vackraste läppar han visste.
En kväll diskuterade man i hvardagsrummet
frågan om den kvinliga eganderätten.
Tant Andersson slog sig på knäet och
förklarade, att nu kunde det vara tid på, att
kvinnorna finge skydd i äktenskapet. Oerpå följde
en mängd historier om olyckliga äktenskap, der
rika flickor och fattiga löjtnanter spelade de flesta
rollerna.
Herr Ek, bror till fru Ydrén och fiskuppköpare
i hennes, affär, jämte tant Anderssons Adolf och
hennes bror brefbäraren sammangaddade sig och
påstodo, att saken var lika praktiskt outförbar
som olämplig. Om hustrun hade aldrig så afgjord
förvaltningsrätt öfver sin enskilda förmögenhet,
skulle det ändå vara en smal sak för en karl, i
synnerhet en vacker karl, att narra pengarna af
henne, så länge en skilling fanns kvar.
»Visst inte, om de ha barn,» sade tant
Andersson. »Hon ska’ vara ett fa, om hon inte tänker
mera på barnen än på en usel karl.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
