Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Berg, som böijat finna sitt äktenskap
lika enformigt som sitt lif hemma som flicka,
tänkte, då hon satt så vacker tillbakalutad i
kupésoffan, att man borde resa hvart år. Rolf var
nu en riktigt intressant kavaljer och belönades
ofta för sin alltid vakna uppmärksamhet med en
smekning.
Hon fördrog med tålamod hans egenheter.
Såsom när han väckte henne med en kyss, just
då hon var som tröttast, och sade: »Den här
ut-sigten får du lof att se, min älskling.» Eller när
han drog henne med sig till alla dibarn de kommo
i närheten af, gjorde mödrar och ammor en massa
frågor, smekte barnungen och slutligen tog Hedda
om lifvet och sade: »Längtar du, mamma lilla?
Var inte ledsen. Mormor sköter henne så bra.
Du skall se, hvad hon är dugtig, när vi komma
hem.» —
Heddas vördnad för Paris ökades om möjligt
vid ankomsten dit. Hon blef så inspirerad, att
hon till och med gjorde sig en historisk fras, som
visserligen blef ensam stående, men hvilken sedan
ofta upprepades för bekanta: »jag sade åt Rolf,
när vi stodo på triumfbågen: Jag skulle önska
mig vara en Alexander för att eröfra dessa
boulevarder åt mig.» —
När Rolf kom med sin evinnerliga marschroute
för att draga henne med till alla möjliga museer
och kyrkor, hade hon tyvärr oftast nervös
hufvud-värk, så att han fick gå ensam. Men på kvällen
följde hon honom gema ned på boulevardkafét
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
