Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
matrona, och intet kunde öfverträffa den värdighet,
hvarmed hon räckte sin man kinden att kyssa.
Vissa helger, då mamma Ydrén, gamle Berg,
syster Eva med sin man, jemkramhandlaren, och
deras barn, som lekte kura gömma i salongen,
tant Andersson och Adolf samt några af »Rolfs
vänner» voro hemma, bar detta vackra ansigte,
med sitt aldrig svikande, pligtskyldiga leende och
sin milda, fördragsamma min, rent af helgongloria.
Och han, som hade en så vacker hustru, en
prydnad för hans hus och höjd öfver all misstanke
för otrohet, han var väl nöjd? En tok var han.
Ty han skulle heldre velat ha haft en hustru, som
svikit honom, om hon ångrat sig, höjt sig till
honom i kärlek, värmts för hans intressen och mött
honom med sympati.
Han var alltid ridderligt artig, ehuru något
kall, mot denna flegmatiska madonna, som inte
kände sig otillfredsstäld med en köld blandad med
så mycken respekt.
Hon skrattade mycket godt en dag, när Ella
hittade några gråa hår i pappas hufvud, och kallade
honom sedan den dagen vänskapligt och litet
öfver-lägset »gubben».
Det var ju så naturligt, att kärleken dem
emellan icke längre var så »fraîche». Hon var
ganska nöjd med »gubben» för resten. Hans affär
gick bra, och hon visste, att han samlade kapital.
Hon förstod nog, att det var litet och kunde ha
varit större, om inte de der arbetarna göddes, men
det var ju omöjligt att öfva något inflytande på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
