Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då -Rolf bara teg, gick denne Cato direkt till
de båda fruntimren och sade, att nu var allt
kla-reradt oeh godtsom förut.
Han emottogs med sådana hedersbetygelser
af sina klienter, att han sedan ständigt blandade
sig i andras angelägenheter och höll tal, hvilkas
stora verkan endast han sjelf visste något om.
Rolf gjorde hvad han kunde för att hålla ut.
Men det var oerhördt pinsamt för honom att
hädanefter gå sida vid sida med hustrun, allra helst
som hon envisades att uppehålla ett visst sken
och behandlade honom med en blidhet, som
antagligen skulle vara en ädel kvinnas öfverseende.
Att hon inte tänkte ge vika, det märkte han nog.
Hans far blef en tid sjuk i reumatisk värk. Hon
gick dit och satt hos »kära pappa» om
förmiddagarna med sitt handarbete och skötte honom
med en dotterlig ömhet, som förvånade och
förtjuste patienten och fylde hans mun med loftal
öfver henne inför Rolf.
En dag sände hon af någon anledning en
breflapp till sin man på kontoret. Det började
med »min Rolf» och slutade med »din Hedda».
Var han då denna kvinnas oförytterliga egendom
och bon hans?
Han satte sig den dagen ner och skref ett
bref på flere sidor till Louise.
Månad efter månad förgick. Intet svar. Rolf
böljade gå lutad som en gubbe; han blef aUt mera
blek och håglös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
