Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du är för stor nu att slä dank på det der
sättet. Du skyndar dig hem en annan gång, och
kommer du inte i tid, så får du äta i köket.»
Tonen lät ändå inte så omild, och Hildur
fann förebråelsen rättvis, böjde hufvudet och
lof-vade inom sig bättring. Mamma var älven i
miss-stämning och sade skarpt till henne:
»Har du kunnat dina lexor i dag?»
»Nej, inte riktigt,» blef det ödmjuka svaret.
»Som vanligt inte! Och hvarför? Har du inte
fullt upp af allt och ingenting som hindrar dig
att arbeta? Men damen skall slå dank, det är
bekvämast att taga emot allt och ge ingenting. Du
betänker inte, att det inte är bara du, utan äfven
jag, din mor, som måste skämmas för dig.»
Stora syster är ej heller vid godt lynne, ty
hon har ej lyckats få den rätta afrundningen yå
sitt föredrag för »Krukblomstrens sanna vännerr»
»Jag hoppas Hildur inte går med kamrater
och drifver tillsammans med pojkar,» säger hon
lågmäldt och obarmhertigt.
»Jo, det fattas bara det,» utbrister modem.
Hildur får tårar i ögonen af smärta. Hon
anser sin syster som fullkomligheten sjelf. Denna
har med heder gått igenom skolan och tagit
studentexamen. Derefter har hon kastat sig på en
mängd småtalanger. Hon är icke framstående i
något, men hemma i allt. Hon klär sig väl, umgås
fint och excellerar i god ton. Hade hon bemödat
sig att lära känna systern litet bättre, skulle hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
