Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oer gick hon till docksk&pet, tog fram sin
största docka och satte den på bordet framför
sig. Derefter lade hon katekesen emellan och
sade:
»Nå, hvad skall du lägga bort nu? Hvad
skall du lägga bort?... Den gamla menniskan,
hvarmed du förr umgicks, begriper du.»
Eleven tiger och samtycker.
»Och hvilken gör hvad?»
Dockan stirrar alldeles perplex på henne med
utspärrade fingrar.
»Hvilken genom lustar sig i villfarelser
förderf-var — dumhufVud!»
Dockan faller öfverväldigad på ena sidan.
»Barn, barn,» sade Hildur, »hvarför kan du
aldrig sitta. Men det är väl det der participe
passé, som jag lärde dig härom dagen, som ligger
som bly i hufvudet på dig. Se inte dum och rädd
ut nu. Du slipper risbastu i dag. Så der ja, nu
fortsätta vi. Hvad förstås dermed, att en ny
men-niska dagligen framkommer och uppstår?»
Den tillfrågade fann tydligen saken öfver sin
horisont, men examinatorn låtsar vänligt, som om
hon fått ett svar, nickar gillande och säger:
»Ja, visst ja. Dermed förstås, att vi genom
daglig bättring allt mer förnyas till Guds beläte.
Det var rätt.»
Slutligen måste hon lemna dockan utanför
religionskunskapens tabernakel och fortsätta
ensam. När hon kunde lexan, kallades hon ner till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
