Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvehågsen som förut begaf värdinnan sig in till den
raske bleckslagaren och uttalade sitt missnöje i
form af ett icke ovänligt gillande. Bleckslagaren,
som lånat hennes lykta, bad att få skänka henne
en ny. Den var enkel, men af en bekväm och
treflig snitt. Värdinnan såg tveksamt på den och
frågade, om det var amerikansk stil. Men
bleckslagaren skrattade och sade, att den var af hans
egen konstruktion. Värdinnan tackade leende och
gick in och hängde den på sia köksvägg, men
hon stannade en stund och stirrade på den samt
sade halft klagande och vaggande på hufvudet:
Hvad di hittar pål
En af flyttningsdagarna var en söndag, och
då kom den nye hyresgästen, åtföljd af flere unga
män och kvinnor, hvilka alla buro eller körde
saker. De tände en munter brasa i spiseln, satte
på kaffe, hälde en massa vatten öfver verkstads*
golfvet och gnodde med viskor, fejade och styrde
under glam, men utan att störa någon. En ung
glasmästare insatte mattslipade rutor till två
tredjedelar för verkstadsfönstren. När kvällen kom,
var allt i ordning. Då åto de gröt vid ett
ny-skuradt bord. Derefter sjöngo de några
flerstäm-miga sånger, som läto helt behagligt. Men
grannarna tyckte det var ett underligt folk.
En af de unga kvinnorna visade sig hafva
stannat kvar öfver natten. Han hade sagt, att han
var ogift. Kunde det vara en inklination? På
morgonen vid 10-tiden kom hon in till värdinnan.
Det var bleckslagarens syster. Hon skötte hane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
