Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja.»’
»Vill ni gå genom verkstaden och be honom
komma hit in.»
Hon gick, och han kom. Julia hade i hast
förberedt sig på att säga honom en mängd
för-ståndiga saker, men ingen sade ett förståndigt ord.
Hon grät, och han föll på knä, och hon slog
armarna om halsen på honom och sade, att hon
skulle hålla honom kvar. De skulle inte fly, som
om de gjort något ondt. De skulle gifta sig midt
för näsan på alla. Men hans vilkor var, att hon
skulle dela hans enkla lott och arbeta sig fram
med honom. Och det blef öfverenskommet.
Det vardt så ensligt för den gamle i salongen.
Hvar höllo då Julia och hustrun hus denna
eftermiddag? Jo, de hviskade der uppe i dotterns ,rum,
och gräto, och den gamla darrade och log genom
förtviflans tårar.
De beredde den giktsjuke i flera dagar på det
nya. Men det var’ hans tragiska öde, att han
deraf fick en sjukdom åt lefvem. Hon hade dragit
skandal öfver hans ärliga hus, som nu var en
skamfläck för gatan. Han dref henne bort. Hon
föll dock ned och kysste ödmjukt hans händer,
och hon omfamnade modern länge. Och så gick
hon — gick stolt vid hans arm till presten. Men
de bosatte sig långt bort från den lilla gatan, som
de så lifligt upprört. Och föreningarna för det
lågas höjande blefvo ofantligt förvånade, men
an-togo utan förvåning hennes utträde ur styrelserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
