Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hennes ögon blott sett en ande, som irrade
fjerran utan mål, en blind, som famlade efter
något okändt.
När höken djerf och spanande flög öfver
skogen och med nästan orörliga vingar steg, tills
han blott var en prick för hennes ögon, då såg
hon efter honom och drog en lätt suck genom de
halföppnade läpparna. Men hon visste icke
hvar-för eller hvart hon skulle velat flyga.
En söndagseftermiddag såg hon Ulla, deras
ladugårdsdeja, med oket på axlama på väg till
hagen. för att mjölka. Ulla var seg, men gammal
och vissen. Gertrud följde henne och hjelpte henne
genom grinden samt erbjöd sig att ropa på koma.
Det hade den gamla intet emot; hennes egen röst
var spracken, och det var blott rutinen, som fanns
kvar. Snart fyldes skogen med starka ljudvågor,
hvilka slogo mot bergväggarna och kommo lika
fylliga, men mångdubblade, tillbaka:
»Kom, koss-a mi—, ko-ossa mil—»
Ulla stod med armarna i kors och skrattade.
»Ja, ja men,» sade hon, »så der har allt jag
med kunnat ropa i min da’r.»
Det var nog troligt att äfven hennes röst en
gång i svallande ungdomsmod trängt genom skogen
och fyllt den med lif. Låt trädens hviskande sus
och drillande fågelsång afbrytas af en druckens
råa, lallande visa eller en koketts skratt, och du
skall ängslig draga dig undan, för att med
återvunnen sinnesfrid sluta dig till naturen, som nyss
liknade en grumlad vattenspegel, der skyns rena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
