Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bild krossats. Men vandra i en enslig nejd och
låt ditt öra plötsligt träffas af jordbrukarens rop
på djuren vid plogen eller landtkvinnans höga:
»kom, kossa mi —, ko-ossa mi —», och du skall
påskynda stegen, för att komma närmare det ställe,
der naturen lifvas af sin rätta ande.
Koma kommo i halft sken och trängde sig
kring Ulla och Gertrud. Den senare gick åt sidan
och fortsatte ännu en stund, för sitt nöjes skull,
med variationer; och hennes rop trängde fram
som en röst ur skogens eget inre, ett uttryck för
dess omedvetna längtan och aldrig sinande
lef-nadslust.
Det prasslade i buskarna. Något svart och .
hvitt. Inte var det Svarta Bläsan. Nej, hon var
här. En karl med halmhatt på hufvudet. Säkert
en af bygdens drängar, som skulle till något
dans-nöje. Nej, en fin herre, alldeles okänd.
»Förlåt, hvems kor är det här?» sade han
och lyfte på hatten.
»Klockarens.— Stå stilla, ditt kritter!» svarade
Ulla.
»Jaså. Nå, då kan jag ju få upplysning om,
hvar klockarbostället ligger.»
»Ja vars. Om herm går genom grinden här
och så vägen rakt fram till ladan der. — Jesses,
din usselhet, ska’ du trampa rakt i stäfvan! Stå
stilla, säjer jag, när folk talar! — Och så, ja, för
resten kan ju fröken visa herm, hon ä’ hemma
der, hon.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
