Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon kullslagen kopp eller nedfallen sked. Han
helsade blott på afstånd med ett eget leende på
läpparna och gick upp på »sitt eviga gafvelrum».
Han var konstig. Han tyckte inte om
förmiddagskaffe, som andra läskarlar. Det var tydligt, det.
»Vet ni, tänk om han vore kvinnohatare.»
Slutligen tröttnade man, till Gertruds stora
lättnad och till landtjunkarnas och studenternas.
Främlingen var tvifvelsutan osällskaplig. Hade
han ej en bok i handen, så hade han en i fickan.
Läste han ej, så stod han oftast stilla och
betraktade någon insekt eller någon blomma. Men
han slog an på Gertrud med sitt manliga, lugna
sätt och små drag af godhet, hvilka han med den
vanliga kalla minen visade både menniskor och
djur. Han talade litet emellan med Gertrud om
hennes bin och blommor. Han var vänlig, men
hade på samma gång något oåtkomligt i sitt väsen,
som gjorde, att Gertrud drog sig undan. Men
hon klättrade ej mera uppför höjderna för att spana
ut öfver fjärden, och höken fick fara bäst han ville.
Plötsligt kastade sig herr Ulfsson, till allas
kommentarier, in i sällskapslifvet. Han bevistade
bondbröllop och barndop, gjorde visit hos prestens,
antog middagsbjudning till landthandlaren,
uppehöll europeiska jämnvigten med klockaren,
under-gräfde nämdemans negativa ståndpunkt, stälde till
kafferep i det gröna och anordnade kapprodd med
prisutdelning på fjärden. Befans, med ett ord,
vara en outtömlig grufva af älskvärdhet och
säll-skapsförmåga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
