Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Plötsligt rycktes dörren upp, och en stämma
fylde rummet. En stämma, hvilken förde hela
våren der ute med sig in. Mäktig och brusande,
skiftande i mjuka tonfall.
»Behöfs inte, goda Maja, behöfs inte! Han
är alltid hemma för mig. Jag anmäler mig sjelf.
Hej, gamle gosse, här är jag! Åb, den Maja, hon
är för kostlig med sina tvekande miner och
rynkade ögonbryn! Oföränderlig som ett gammalt
porträtt. Alldeles som du, din bokmal.»
»Assar,, vid Gud, lifslefvande! Från hvilket af
verldens fyra hörn kommer du?»
»Åh, från alla. Ei, was!» — Här fick en foliant
en spark. »Tror du, man lefver på att äta
bokdam? Nej, man lär ej känna verlden förr än på
landsvägen. Man blir inte menniska förr, än man
är kosmopolit. Tror du inte man kan ha
hemlängtan för det? Hvarför tror du jag lemnade
Florens och for som en galen kurir hit hem,
samma kväll, som jag hade stämt möte med den
vackra Florita? Jag «längde hennes hvita ros i
strömmen. Den glimmade i dunklet, och så förde
en våg bort den. Men en Jiederlig bygosse skall
nog föra hem Florita...»
»Du är galen som alltid.»
»Hvaije vis är galen på sitt sätt. ’Jag bringar
drufvor, jag bringar rosor, jag skänker i af mitt
unga vin; på alla stigar, på alla kosor jag slår
den ljudande tamburin!’ Ta mig tusan, skall du
inte ut med mig nästa gång! Här sitter du och
petar i skelett. Du skall lära dig känna menni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
