Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall lefva med den, man älskar mest. Du älskar
mig mer än Klas...»
Hon fattade honom i armen och såg forskande
på honom.
»Du hyllar alltså Klas* åsigt?»
»Ja,» sade han förlägen, »i vissa, lämpliga fall.»
»Skulle det vara ett lämpligt fall nu? Klas
är icke ovärdig min kärlek. Om gossen dör, skall
jag då också hånfullt vända honom ryggen?»
Den lille klockaren störtade in. Han sprang
fram och visade triumferande på Assar.
»Han gick der nere fram och tillbaka och
såg upp till fönstret här. ’Gå in, herr Brun’, sa’
jag, ’Gertrud sitter ensam och gråter. Hon
be-böfver den, som piggar upp sig, och det kan ni,
minsann 1’ Ja, och så gaf jag honom nycklarna,
och ser hon inte ut som en spänd båge nu? O,
ni är en trollkarlI Det sa’ jag alltid.»
Han stod och väntade på loford, när doktorn
kom och tittade i dörren. Då for han af som en
yrvind och kom genast ut igen, svängande ett
nytt recept.
»Han tar sig! Krisen är öfver!» ropade han
sakta. »Ser du det, Gertrud! Åh, den förbaskade
nämdeman! Han får lång näsal» — Och borta
var han.
»Han lefver, Assar, han lefverl»
»Gertrud, nu binder dig intet!»
»Han lefver!»
»I morgon är han kanske död för dig igen,
om du stannar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
