Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig bättre, än när hon satt uppkrupen i en af
Ruths mjuka länstolar, njutande af rummens
förnäma atmosfer.
»Är du icke mycket bortbjuden?» frågade hon
en dag Ruth, när hon betraktade alla de
aristokratiska anletena i dennas porträttsamling.
»Åh jo; men nu ha verkligen mina vänner
böijat tröttna på att bjuda mig, derför att jag
aldrig går.»
»Hvarför går du aldrig, då?»
»Jag har inte råd, hvarken att kläda mig
dyrbart eller hålla stort hus. Och en fattig gäst har
en känsla af obehag, äfven hos det älskvärdaste
värdfolk.»
»Så der stolt skulle inte jag vara, jag skulle
gå, jag,» sade Tea. »Jag har alltid längtat efter
att en gång få komma på en så’n der rigtigt fin
middag, föras af en elegant kavaljer till ett bord,
som dignar under silfver, äkta. porslin, vin och
blommor. Tänk, att sitta der utan några bekymmer
och bara höra gladt sorl omkring sigl»
Ruth smålog. Hon tänkte sig den obetydliga
Tea i en snäf sidenklädning på en sådan der
bjudning: hon såg henne sitta der glad och ödmjuk,
ett föremål för den vänliga nedlåtenhet, som man
gema i de högre kretsarna kostar på oskadligt
folk. Hon förestälde sig den fina herrn, som i
brist på annan dam fått Tea på sin lott och slösade
på henne en skenbart ridderlig uppmärksamhet,
kryddad med en massa förstucket skämt, till nöje
för de vackra, lysande damerna i närheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
