Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gossens hem stodo i vågen derför. Man hade
äfven mycket svårt att få honom att mottaga några
kläder, och de, som han lät traga på sig, blefvo
snart nedfläckade.
När Ruth hade rest till England, irrade Pers
blick oupphörligt förvånad och orolig till hennes
trappuppgång. De andra barnen deremot tycktes
icke undra, hvart deras favorit tagit vägen. En
dag frågade emellertid en af dem efter henne, och
Per spärrade dervid upp både ögon och öron. På
middagen, när de andra gingo, hade gossen mycket
att syssla med sina böcker, tills han blef ensam
kvar. Han gick då fram till lärarinnan, stannade
ett par steg ifrån henne och sade med sin
kärf-va ton:
»Ar England långt borta?»
»Åhja, man får fara öfver hafvet,» svarade
Tea tankspridd, medan hon ordnade i sin pulpet.
Per stod tyst en stund.
»Kommer hon inte igen?» sade han slutligen.
Tea såg förvånad upp, men förstod i det
samma, hvem han menade, och gaf det
uppmuntrande svaret:
»Jo, Gud ske lof, om två veckor.»
Den lille svängde sin med segelgarn
sammanhållna bokpacke hurtigt öfver axeln och närmade
sig dörren. Der stod han stilla en stund igen,
och så vände han om några steg, vred på mössan
och sade:
»Var så god och ursäkta, att jag svor i dag
och slog Erik.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
