Ax och halm. Berättelser / 201 (1887) Author: Amalia Fahlstedt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Skådeplatsen är ett stort rum på nedre botten. Kummet
har soffa och stolar, klädda med brokigt tyg; piano, symaskin,
bokskåp, skrifbord, blommor. , Genom tre fönster i bakgrunden
ser man midt öfver gatan en småstadskyrka, omgifren af träd
och grafvar.

Annie sitter i morgondrägt framför det nppslagna pianot,
tankfnllt stödjande hufvudet i handen. Fru Klahr och Karin
inkomma från hvar sin dörr. Den förra går fram till
symaskinen och syr på något, som hon burit i handen. Den senare
ordnar bordet framför soffan till måltid. Klockan slår sjn.

Fbu Klahr. Klockan är bara sja. Då hinner
Karin mycket väl få andan och bli i ordning att
gå till kyrkan på samma gång som vi.

Kabin. Ja då, frun. Ack, en sådan dag! Jag
mins som i går, när Annie låg på salig
gamlafruns arm och skrek, när presten hälde vatten på
hennes lilla hufvud. Men nu ä’ hufve’t större.

Fbu Klahb (leende). Ja, och hjertat också.
Men (suckar) nu äro både min man och mamma
borta. Det är ändå en tröst att ha Karin qvar
se’n gamla dar.

Kabin. Kära frun; Gud välsigne! (Torkar
ögonen med förklädet och går ut.)

(Fru Klahr lemnar symaskinen för att
åter gå in, men stannar, i förbigående hos

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>