Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Klahb (tar Annie vid handen och for
henne med sig till en länstol, der hon sjelf
sätter sig). Annie, sätt dig här p& pallen, som
när du var barn och kom och biktade dig. Du
säger, att du är lugn. Jag är också lugn. När
jag förr i tiden ofta uttalade mitt bekymmer öfver
hur jag skulle kunna uppfostra dig på bästa sätt,
brukade din far svara: »Tag till ditt förnämsta mål
att göra henne sann, så blir det nog bra.»
Föreställ dig nu, att din hädangångne far står bredvid
mig här och säger till dig: Var sann, som du varit
hittills! — Det fins intet, som ej din mor bör ha’
förtroende af. Intet, som hon ej kan bära med dig.
Annie. Mamma — jag tviflar.
Fbu Klahr. Tviflar? I religion?
Annie. Ja, så att jag ej kan gå på förhöret
i dag!
Fbu Klahr. Hur länge har det räckt?
Annie. Åh, redan i höstas undrade jag öfver
mycket.
Fbu Klahb. Tänkte du aldrig på att tala vid
din själasörjare?
Axrsn. Jo, en gång före jul stannade jag efter
kamraterna och gick tillbaka till kyrkoherden, som
var kvar. Han såg redan i böljan så förvånad
och stel ut, att jag blef helt blyg och knapt kunde
framstamma min bekännelse. Han svarade mig
ändå ganska vänligt, att jag skulle fortfara att vara
uppmärksam och flitig och i synnerhet dagligen
bedja Gud om tro, så skulle den nog komma. Och
så sade han, att det ej är en svag menniska gifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
