Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att fullt fatta Guds outransakligt stora och visa
råd. Jag har fÖJjt med uppmärksamt och bedt
mycket; och ibland har det klarnat, så att jag
tyckte att det har jämkats ihop. Men nu de sista
dagarna har det åter mörknat med ens. Och kan
du undra på, att jag ej nänts säga dig det?
Fbu Klahb. Mitt barn, det är ej min uppgift
att vara ledare här; men vänta, så skall jag skaffa
dig den hjelp du behöfver.
(Fru Klahr går ut. Annie stannar på
pallen med nedböjdt hufvud. Maria kommer
in, springer fram och slår armarna om Annies
hals.)
Maria. God dag, älskade Annie 1 Jag måste
springa öfver hit. Jag har varit färdig se’n tidigt
i morgse. Åh, hvad du är söt i din nya klädning!
Annie. Mamma har sytt den.
Mabia. Ser du, jag fick klocka, fast pappa
narrade mig, att jag ej skulle få någon. Ar inte
kedjan gudomligt söt? Och så har jag släp till
den här klädningen, om jag vill sätta på det. Så
underligt det skall bli att bli stor.
Annie. Ja — det är en mycket underlig dag
i dag.
Mabia: Ack ja, nu ä’ vi inte barn längre.
Bara Guds barn. Vi få nog ansvar, som
kyrkoherden sa’. Tror du lifvet blir mycket, mycket
tungt?
Annie (lägger händerna på Marias axlar).
Jag tror, att vi bli barn ännu en lång tid. Tack
i alla fall för den tid vi ha lekt tillsammans!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
