- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Förra delen /
2

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Ababil ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

under denna månad, göra at
man kan anse den som deras Fastlag.

Ababil (Mah. Myth.), en diktad
fågel, som namnes i Koran, men om
hwars natur och egenskaper mycket
twistas hos de mahometanske lärde.

Abaddon, gräshoppornas konung,
afgrundens engel, mordengel.

1. Abadir ell. Bætylus, war
namnet på den sten, som Ops ell. Rhea,
Saturni gemål, lindade in när hon
födde Jupiter, för at bjuda den åt sin
man, som åt up alla sina swenbarn,
af fruktan at de skulle stöta honom
ifrån thronen. Rhea hade med sin mjölk
fuktat getskinnet hwari stenen war
inlagd. Af dropparne som nedföllo,
upkom mjölkwägen eller wintergatan på
himmelen. Saturnus upslukade stenen
på berget Thaumasion uti Arkadien.
Metis gaf Saturnus et kräkmedel, så
at han upkastade stenen, hwilken sedan
förwarades i Apollos tempel i Delphi,
der den dagligen, men i synnerhet på
högtidsdagar, begöts med olja och
betäcktes med en särdeles sort ull.
Syrierne gåfwo den en särskilt dyrkan.
Man har orätt förblandat denna sten
med guden Terminus, emedan han
dyrkades både under form af en påle
eller tegelsten, och af en sten.
2. – Abadir kallade äfwen
Karthagerne de större och mer ansedda
gudarne, för at skilja dem ifrån de lägre;
emedan de pheniciska orden ab addir
beteckna prägtig fader.

Abæus, et Apollos tilnamn, efter
hans tempel i Aba i Phokis, tillika
med et namnkunnigt orakel, ett af
dem som Croesus låt rådfråga.

Abalus, en ö i Germaniska
hafwet, der ambra flöt utaf träden. När
en menniska drunknade på kusten af
denna ö och kroppen ej igenfans,
offrades åt hans wålnad försonings-offer
i hundra år.

Aban, (Pers. Myth.) , engeln för fria
konster och slöjder, enligt
Guebrernes tro.

Abano se Aponus.

Abantiades, Persei slägtnamn.
Han war sonson af Abas, konung i
Argos, hwadan konungarne der
kallades Abantiades. Som det funnits
flere hjeltar med namnet Abas,
utmärkas hos skalderne deras söner med
benämningen Abantiades.

Abantias, Danaes och Atalantas
slägtnamn; de woro begge barnabarn
af konung Abas i Arqos.

Abarbarea, en af Najaderna, som
blef gift med Laomedons äldsta son,
Bukolion, och hade med honom
sönerne Æsepus och Pedasus.

Abaricedi (Ind. Myth.), den
oförklarlige, ett af Parabrahmas
tilnamn.

Abarimon, et landskap i
Scythien, hwars inbyggare hade stortån der
annat folk brukar ha hälarna, och som
blott kunde andas luften i deras eget
land.

Abaris, en Schyt, som för sin sång
öfwer Apollos resa til Hyperboréerne,
blef gudens öfwerste-prest, och fick af
honom, utom spådomsförmågan, en
gyldene pil, på hwilken han genomfor
luften. Han förutsade jordbäfningar,
fördref pest, stillade stormar, och
anställde i Lacedemon så werksamma
offer, at detta land, förut mycket
blottstäldt för pesten, aldrig sedermera
härjades deraf. Han sades äfwen lefwa
utan at njuta någon föda. Det säges,
at sedan han gjort en Minerva-bild
af Pelops’ ben, sålde han den åt
Trojanerne, som på hans försäkran
trodde at stoden nedkommit ifrån
himmelen, hwarwid Apollo warit honom
behjelplig. Samma bild blef sedan rygtbar
under namn af Palladium.

Abas, Argiernes tolfte konung, son
af Lynceus och Hypermnestra, enligt
andre af Belus. Han war fader til
Prætus och Aerisius, samt farfar til
Perseus. Han hade et omättligt tycke
för krig, och förstod at göra sig
frugtad til den grad, at då, efter hans
död, de eröfrade folken började at resa
sig, war blotta åsynen af hans stöld
nog, för at återkalla dem til deras
pligt. Det är efter honom som hans
efterträdare kallades Abantiades.
2. – Son af Meganira och
Hippothoon, någre säga af Celeus och
Meganira. Ceres förwandlade honom til
ödla, derföre at han gjort narr af
henne och hennes offer, när han såg
henne dricka med för mycken begärlighet.
Han tros wara densamme som Stellio.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:10:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/1/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free