- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Förra delen /
11

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Accord ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

motstånd, och som wille förödmjuka
A., bad auguren spå, om hwad han
tänkte då för ögonblicket, kunde
werkställas. – "Det kan ske." – "Jag
tänkte at Ni med en rakknif kunde skära
i tu en brynsten. Fåglarnas flygt har
förmodligen uppenbarat för eder, at
saken är werkställbar." A. fattar
genast en rakknif och klyfwer stenen.
Åskådarne intagas af förwåning, en stod
uprestes åt A., och Augurernes konst
wann et synnerligt förtroende hos
romerska folket.

Accord, se Samljud.

Ace, et ställe i grannskapet af
Megalopolis, der Eumeniderne hade et
tempel. Folket på stället berättade, at
första gången dessa Gudinnor wisade
sig och förwirrade förståndet på
Orestes, såg han dem alla swarta; andra
gången de wisade sig och han hade ryckt
af sig et finger, såg han dem alla
hwita, och återwann då sitt förstånd; för
at derföre blidka de förra, hedrade han dem
på samma sätt man wanligen
hedrade de dödes wålnader, men
offrade åt de sednare. Til åminnelse
häraf offrade inwånarne, ännu i
Pausanias’ tid, på samma gång åt
Eumeniderna och åt Gratierna.

Acellas, son af Herfules o.
Malis, Omphales tärna, gaf sitt namn
åt en stad i Lycien.

Acephali, eller hufwudlöse. I
norr af hyperboreiska länderna (emot
Russland och Stora Tartariet),
förlägger fabeln folket A., et barbariskt
folkslag, utan höfding och lydnad för
lagar.

Acerbas, densamme som Sichæus.

1. Acerra, war et altare, som i
Rom ställdes wid en aflidens säng.
Den dödes slägtingar och wänner
uptände derpå rökelse, ända til dess
begrafningen begyntes.
2. – Et fyrkantigt skrin hwaruti
röfelse lades, och som man ofta ser i
händerna på Camillor och Vestaler.

Acersekomes, et tilnam, som
Grekerne gåfwo Apollo, och som
swarar emot Latinernes Intonsus,
långhårig. Denne Gud afbildades
ock med långt hår och utan skägg.

Acervi mercurii, se Stenrös.

Acesidas, en grekisk
gudomlighet, formodligen densamme som
Acesius. Man såg ett af dess altaren i
staden Olympia.

Acesius eller Alexikakus, som
befriar från fjukdomar, Apollos
tilnamn såsom läkarekonstens Gud. Det
förra tilnamner gafs äfwen åt
Telesphorus, som under detta namn
durkades i Epidaurus.

Aceso, dotter af Æskulapius, åt
hwilken fabeln tilegnar en djup insigt
i medicinen.

Acessamenus, fader til nymfen
Peribæa.

Acestes, fonung på Sicilien, son
af floden Crimisus och Ægesta. A.,
på mödernet bördig ifrån Troja,
sände hjelptrupper til denna stad, då den
belägrades af Grekerna; men efter sina
allierades nederlag återwände han
til Sicilien, byggde der några
städer, emottog Æneas på et hedrande
sätt, och låt begrafwa Anchises på
berget Eryx. Se Ægesta.

Achæa, ett af Minervas tilnamn.
Hennes tempel i Daunien waktades af
hundar, som smekte Grekerna och
fördrefwo främlingar. – Ceres kallades
så äfwen, i anledning af de suckar hon
fällde då Proserpina bortröfwades.

Achæmenes, son af Ægeus, gaf
sitt namn åt en del af Persien.

Achæmenides, en af Ulyssis
följeslagare. Han undslapp Polyphem,
blef sedan Æneas tilgifwen od med
godhet uptagen på hans skepp.

Achæmenis, en ört, hwilfen sades
förmå at skräma fienden på flykten.

Achæorum statio war et stålle
på kusten af Chersonesus Thracicus,
der Polyxena upoffrades åt Achillis
wålnad, och Hekuba stack ut ögonen
på Polymnestor.

1. Achæus, Son af Xythus och
Creusa, och broder til Ion. Den förre
gaf sitt namn åt Achéerne, och den
sednare åt Ionierne.
2. – Med tilnamnet Kallikon, en
Grek, broder til Phithius och Pelasgus,
utmärkte sig genom en magnellisk
dumhet. Ibland annat hade han tagit en
lerkruka at nyttja som hufwudkudde;
men som han fann henne något för
hård, fyllde han henne med halm, i
tanke at få ligga mjukare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:10:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/1/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free