- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Förra delen /
84

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Anclabria ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öde berodde. Denna wigtiga
hemlighet skall hafwa blifwit honom
uppenbarad af Egeria o. Muserna. Af
frugtan at denna sköld skulle bli
bortstulen, lät han göra 11 så fullkomligt
lika, at det war omöjligt känna dem
åtskils. Konstnaren Mamurius
Veturius lyckades så fullkomligt, at Numa
sjelf icke kunde åtskilja dem. De woro
urnypta på twå sidor, och 2½ fot
långa. De lemnades i förwar åt 12
prester, som han inwigde för detta
ändamål och kallades Salier. Man bar
dessa sköldar wid en högtid, som
warade i tre dagar, i början af Mars
månad, under hwilken tid man
hwarken fick gifta sig eller företaga något
annat af wigt. Widskeplige författare
hafwa tilräknat Othos misslyckade
framgång emot Vitellius, den oförsigtighet
han begick, at aflägsna sig ifrån Rom
under et sådan högtid. Den som blef
anförare i et krig, gick til Mars’
tempel, skakade sköldarna, widrörde Gudens
lans o. ropade: Mars, vigila; wakna
Mars! I hans tempel förwarades dessa
sköldar.

ANCLABRIA, ell. ANCLABRIS,
hörande til Gudstjenst. Deraf äro
Anclabria (sc. vasa), som woro
kopparkäril, hwilka presten nyttjade wid offren.
Anclabris mensa war et bord,
hwarpå offerslagtaren lade offerdjuret,
sedan det war slagtadt, för at slå och
stycka kreaturet.

ANCULES, slafwarnes skyddsgudar
och Gudinnor.

ANCYLOMETES, den listige, ett af
Saturni tilnamn, antingen för hans
list emot Titanerne, eller derföre at
man blir klokare med åren.

ANCYOR, en af Lykaons söner.

ANDAKT (Sinneb. l.) På taflor
i kyckor föreställes A. såsom en ung
qwinna, anständigt klädd, knäböjande,
med ögonen uplyftade mot himmelen,
hwarifrån frambryter en ljusstråle,
hoppets symbol. Uti wenstra handen
håller hon en fackla, bild af tron:
högra handen hwilande på bröstet är
emblem af kärleken. Se FROMHET.

ANDAR, Genier. Sokrates är icke
den ende, som hade en Spiritus
familiaris. Irländarne påstå sig hafwa
hwar sina twå, som regera alla
deras handlingar.
(Ind. M.) Siameserne antaga en
myckenhet af andar kringspridde uti
luften, hwilkas magt är ganska stor och
som äro mycket elake. För at wärna
sig emot deras ondska, hafwa de wissa
papper fullskrifna med magiska ord,
hwilket förwaringsmedel de begagna,
så ofta de tro, sig hafwa något at
befara af dessa andar. När de tilreda
et läkmedel, besätta de hela kanten
af kärlet med dessa papperslappar, af
frugtan at andarne skola med röken
borttaga kraften af läkmedlet.
Öfwerraskas de af en storm på hafwet,
förses allt tackel o. tyg med sådana
papper, i den tron, at de förmå emotstå
de andars kraft som oroa luften. De
tillägga dem et annat slags elakhet,
som likwäl är mindre skadlig: de tro
at det är de, som taga mödomen af
alla manbara flickor, och gifwa dem
den förmenta blessuren, som förnyas
warje månad. – Inwånarne i
Cochinchina tro at de själar, som ej få
tillåtelse at gå in i andra kroppar,
bli djeflar och onde andar. –
Kamtschadalerne medgifwa at det finnes elaka
andar, som förestå vulkaner och
sjudande källor. Om nätterna nedstiga
de ifrån bergen för at fiska i hafwet:
de bära en fisk på hwart finger. –
Morduaner och Tschuwascher troddes,
innan de blefwo Christne, at det fans
andar, som hyste elaka afsigter
emot menniskoslägtet, wistas i wattnet och
endast äro sysslosatte at skada
menniskorna; at deras Gud likwäl
beskyddade dem och deras kreatur emot dessa
skadliga warelsers anfall; men at Han
helt och hållet öfwerlemnade åt dessa
andars ondska de menniskor som
retade dem genom sina brott. Se
DEMONER, DJEFLAR, GENIRR.

ANDATE (Celt. M.) et namn,
under hwilket de gamle Bretonerne
dyrkade Segern. Hon tilbads i synn. af
Trinobanterne ell. folken i Essex, som
åt henne offrade fångar i en särskilt
inwigd lund.

1. ANDE. Platonisterne sade at en
ande är utspridd öfwer hela
werldsalltet, principen för alla warelsers
födelse och fruktsamhet, en ren,
lefwande och alltid werksam låga, hwilken
de gåfwo namnet Gud. Virgilius har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:10:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/1/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free