- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Förra delen /
89

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Annaler ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Numicius, hwars Gudinna hon blef, samt befallte folket deromkring at kalla
henne Anna Perenna, emedan hon alltid wille wara under wattnet.

ANNALER, se ÅRSBÖCKER.

ANNA PERENNA, en war ifrån början en landsgwinna, hwilken hade burit lifsmedel
til folket som dragit sig til Apentinska berget i Rom, och blef derfore af
tacksamhet förgudad: det är af perennitate cultus hon tog tilnamnet Perenna.
Romarne offrade åt henne, för at få en lång o. lycklig lefnad. Någre hafwa
förblandat henne m. Månen, andre med Themis ell. Io, eller den af
Atlantiderne, som hade upammat Jupiter, eller slutligen en nymf i floden
Numicius: se ANNA. Varro räknar henne bland landsbygdens Gudomligheter, sådana
som Pales, Ceres m.fl. Hennes högtid firades den 15 Mars, på Tiberns stränder,
då folket öfwerlemnade sig åt den lifligaste glädje. Der dracks tappert, man
dansade, och flickorna sjöngo lättsinniga wisor. Man gjorde åsyftning på et
kärleksäfwentyr, som Ovidius berättar i 3 Bok. as sina Fasti. “A., säger han,
habe blifwit emottagen i himmelen, och Mars, som war kär i Minerva, bad den
nya Gudinnan bistå honom i hans älskog. A. som säg Krigsguden gerna, samtyckte
dertil o. kom tilbaka för at säga honom. det Minerva wille rätt gerna; hwarpå
hon skaffade sig lika kläder som Gudinnan, och insann sig i hennes ställe på
mötesplatsen; men blef uptäckt.

ANNON (Ind. M.) en diktad swan hwarpå Brahma rider.

ANNONA, Gudinnan för årswärt och lifsmedel. Hon skiljer sig ifrån Ymnigheten
deri, at hon hade et mindre område och styrde blott för en årstid. Hon
föreställes med säd i handen, och framstammen af et skepp bredwid henne:
hwilket utmärker något tilfälligt understöd, ty, sådana kommo til Rom
sjöledes. Se YMNIGHETEN.

ANNONIUS, se AMMONIUS.

ANOBRETH, en nymf, Saturni älskarinna, och moder til Jehud, som offrades på
samma altare, han sjelf upbyggt.

ANOGON, Castors son med Ilaira.

ANOS-BEN-SCHEITH (Arab. M.) Menniskornas öfwerste prest, war den förste som
inrättade domstolar för at skipa rättwisa, o. allmänna almosor för de fattige,
samt införde palmträdet i Arabien. Österländningarne påstå at han lefde i 965
år, och det tros med temlig sannolikhet at han är den samme som Enos, Adams
sonson.

ANOSIA, ett af Veneris tilnamn, af samma anledning som namnet Androphonos.

ANSEENDE (réputation.) 1. – Ripa utmärker det genom en i et lätt och
genomskinligt tyg klädd qwinna, som är i begrepp at springas hon har twå,
stora hwita wingar, med ögon, öron och munnar på hwar fjäder: i handen håller
hon en trumpet. Cochin har ökat dessa emblemer med wälluktande blomster som
falla ur draperiet. 2. – HÖGT (splendeur). Det föreställes under bild af en
förnäm dame med wärdigt utseende, klädd i en purpur-robe, rikt utsydd med
guld. Klubban, hwarpå hon stöder sig, war hos de gamle dygdernas symbol,
likasom guldkedjan och medaljen woro deras belöning. Hon bär en krans af
hyacint, och facklan i handen utmärker glansen af wackra handlingar.

ANSTÄNDIGHET (bienséance). De nyare personifiera den under skapnad af en ung
man af behagligt utseende, klädd i en lejonhud, symbol af ädelmodet, krönt med
en krans af amarant, och hållande i wenstra handen en qwist af samma ört,
emedan den säges alltid bibehålla sin fägring. Kuben och Mercurii chiffer i
högra handen utmärka prydligheten i hans tal och hans skarpsinnighet. Hans
högra fot är klädd i kothurn och den wenstra i halfstöswel.

ANTÆA, 1. – se ANTIAS I. 2. – Ett af Rheas eller Cybeles tilnamn, emedan hon
satte sig emot Telchinerne, eller derföre at hon bönhörde sina tilbedjare. 3.
– Sthenobæa. Se BELLEROPHON.

ANTÆUS, 1. – en man, hwars afkomlingar njöto et besynnerligt privilegium.
Genom lottning utwaldes ibland dem en, som leddes til en sjö; han afklädde
sig, hängde up kläderna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:10:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/1/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free