Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Asar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den kom o. tog smidet af elden. Det war en Galt med guldborst.
Derefter lade han guld i eldem bad honom blåsa utan uppehåll til
dess han kom tilbaka, och gick så bort. Bromsen kom då igen,
satte sig på hans hals, och stack en gang til så starkt. Dock
fortfor Brok at blåsa, til dess smeden kom och tog ur elden den
guldring, som heter Draupner. Tredje gången lade han jern i
elden, och bad brodern blåsa, med tillägg, at allt war
förloradt, om han lät blåsbälgen stanna. Nu satte bromsen sig
öfwer hans öga och stack hans ögonbryn. Då blodet slöt ner, och
han icke kunde se, grep dan hastigt til med handen, låt bälgen
stanna, och jagade bort bromsen. I det samma kom smeden och sade
at det nära hade warit förloradt, som war i elden. Det han tog
fram, war en Hammare. Han lemnade nu alla dessa dyrbarheter sin
broder Brok i händer, sägande, at han kunde gå til Asgård, och
få wadet afgjordt. Då han och Loke kommo, hwar med sina
kostbarheter, satte Asarne sig på sina domsäten och
öfwerenskommo, at den dom skulle gälla, som Odin, Thor och Freja
afsade. Loke gaf åt Odin spjutet Gungner, åt Thor håret til Sif,
åt Freja Skidbladner, o. förklarade dessa tings beskaffenhet,
huru nemligen spjutet alltid träffade hwad man stack efter.
håret skulle wäxa fast, så snart det kom på Sifs hufwud, och
Skidbladner få medwind hwartåt man än wille, så snart derpå
hissades segel; jemwäl kunde man swepa det tilsamman såsom et
kläde, och föra det med sig i sin pung. Nu kom Brok fram med
sina kostbarheter. Han gaf Odin ringen, och sade, at hwar nionde
natt skulle af den drypa åtta lika dyrbara ringar. Frej gaf han
galten, o. tillade, at den kunde fara fram både i luft och haf,
natt o. dag, starkare an någon häst, och ehuru mörkt och skumt
det än wore, så blef det ljust nog af hans borst. Thor förärade
han hammaren, och sade, at han kunde slå så dråpligt med den,
som han wille, och hwad som än komme honom för händer, utan at
den skulle deraf taga skada. Hwart han kastade den, skulle han
dock aldrig förloras, och aldrig flyga så långt, at den icke
återkomme i hans hand. Om han wille, blefwe hammaren så liten,
at han kunde stoppa den i sin pung. Dess enda fel war, at
skaftet war nog kort. Domen blef, at hammaren war bästa klenoden
af allt, då de i den skulle hafwa et stort wärn emot
Hrimthussarne. I följd häraf hade dwergen wunnit wadet. Loke böd
honom lösningspenningar för sitt hufwud; men dertil wille
dwergen på intet sätt samtycka. Så tag mig då! sade Loke; men då
han wille gripa honom, war han långt borta, emedan han hade
skor, hwarmed han kunde fara både i luft och haf. Dwergen bad då
Thor taga honom, hwilket han äfwen gjorde. Då dwergen derefter
wille hugga hufwudet af Loke, sade denne, at blott hufwudet war
hans, men icke halsen. Dwergen tog en rem och en knif, för at
sticka hål i Lokes läppar, och sy munnen tilsamman: men knifwen
wille icke bita. Han sade då, at det wore wäl, om han här hade
haft sin brorders syl, och i samma stund då han nämndes, war den
hos honom. Dermed sydde han läpparne tilsamman på Loke. Följande
hästar nämnas af Grimner och i prosaiska Eddan såsom Asarnes
oskiftade tilhörighet: Slad (Sladr), Gyller, Gler (Glenr),
Skridbrimir (Skeidbrimer), Silfrintopp (Silfwertopp), Sinir
(Siner), Sisl (Siel), Falhrafnir (Falhofnir), Guldtopp och
Lättfot (Lettfete) och den åttafotade Sleipner. – Man är icke
enig om hwad ordet As betyder, och har sökt at utleta det af
Grekiska, Ebreiska osw. Rimligast är wäl at söka dess slägtskap
med Ans, som hos Ulfilas betyder herre eller halfgud. Isländarne
antaga namnet infördt af mannen Odin och härleda det från Asien.
ASBAME, en källa i Kappadocien, nära Tyana, helgad åt Jupiter.
Ehuru hon tycktes koka, war hennes watten likwål kallt och
flödade aldrig öfwer bräddarna. Philostrates säger at det war
wackert o. lugnt för hederligt folk, men et dödande gift för de
elake.
ASBOLUS, 1. – sotswart, en af Aktæons hundar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
