Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Aurea ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem isynn. på den slöja de hålla i handen, eller låta fladdra
öfwer hufwudet. Plinius omtalar twenne bildstoder af Auræ, som i
hans tid wäckte Roms beundran. Dessa Gudgwäsenden, som finnas på
gamla målningar, äro lätta, klädda i långa rober och fladdrande
slöjor as lysande färger; de åtfölja Zephirerne och öfwerströ
luften med blommor; ouphörligt sysslosatte med lekar och belåtne
med sin lycka, finna de et nöje i at befordra de dödligas. Den
Aura som Cephalus åkallar hos Ovidius, och som wäckte Prokris’
swartsjuka, war säkert en af dessa Gudomligheter. – Adlerbeth
öfwersätter Aura med Swalka. Se LUFT.
AUREA, ell. REGIA, 1. – et tilnamn gifwet Gudinnan Fortuna,
emedan hennes bild war af guld och stod i Romerska kejsarens
sängkammare, samt wid hans död öfwerlemnades til efterträdaren.
2. – Ett af Veneris tilnamn, som hon fick för sina tempels
rikedom, för ftickornas passion för guldnipper, för guldets magt
i kärlekswägen, ell. ock för det företräde de gamle gåfwo
guldgult hår.
AURGELMER (Nord. M.) den urgamle, ett af Ymers tilnamn.
AURGJAFA (Nord. M.) en af Heimdalls mödrar.
AURIGENA, Perseus, så kallad efter det guldregn hwari Jupiter
förwandlade sig för at slippa in i tornet til Danae.
AURINIA, en germanisk qwinna, dyrkad såsom Gudinna.
AURITES skall hafwa warit Egyptiernes namn före syndafloden,
enligt Marshams betwiflade påstående.
AUROPHILE, Ocyti gemål, hade med honom en son benämnd Cycnus,
som förde 12 galejor til Trojas belägring.
AURORA (Morgonrodnaden), gudinnan som öppnade dagens portar, o.
som sedan hon spänt hästarna för Solens wagn, åkte framföre
honom i sin. Hon war dotter af Titan och Terra. Enligt Hesiodus
war hon dotter af Thea o. Hyperion, samt syster til Solen och
Månen. Sedan hon gift sig med Perses, fich hon barn, neml.
Windarne, Stjernorna och Lucifer (morgonstjernan). Förälskad i
den unga Tithon, bortröfwade hon honom; gifte sig o. fick twenne
barn, hwilkas frånfälle wäckte hennes sorg til den grad, at af
hennes omåttliga tårar upkom morgondaggen. Den ene sonen bette
Memnon, sedermera konung i Ethiopien, den andre Hermathion.
Hennes tilgifwenhet för sin gemål war så stor, at då hon lemnade
honom frihet at wälja hwad ömhets-bewis han af henne wille, och
Tithon önskade en lång lifstid, gaf hon honom den ell. bidrog at
han erhöll den af Jupiter. Hennes andre gemål war Cephalus, som
hon tog ifrån Prokris, sedan hon wäckt oenighet emellan båda
makarna. Cephalus blef förlikt med sin maka, men dödade henne af
misstag med en olycklig pil som aldrig felade sitt mål och den
han fått til skänks af A. För at skingra hans sorg, förde
gudinnan honom til Syrien och fick m. honom en son. Derefter
röfwade hon bort Orion och flera andra. De gamle föreställa A.
klädd i en blekgul ell. saffransgul robe, med en fackla i
handen, framträdande ur et palats af förgyldt silfwer, och
stigande up i en eldfärgad char af samma metall. Homerus kallar
hennes twenne hästar Lampus och Phaeton, och afmålar henne med
en stor slöja på hufwudet, dragande sig något tilbaka, för at
utmärka det nattens mörker börjar skingras, o. öppnande m. sina
rosenfinger dagens port. Theokritus gifwer henne hwita hästar,
och Lykophron Pegasus at rida på. Hon afmålas äfwen med wingar,
och en stjerna öfwer hufwudet. Stundom träffas hon under bild af
en ung nymf, krönt med blommor och åkande i en wagn som drages
af Pegasus, emedan hon är Skaldernas wän. I wenstra handen
håller hon en fackla, och med den andra utströr hon rosor, för
at gifwa tilkänna huru de blommor som pryda jorden hafwa för sin
friskhet at tacka daggen, den poeterne låta rinna ur A:s ögon
såsom flytande perlor. På en antik tafla drifwer hon natten och
sömnen ur sin åsyn, mycket wärderad tafla, i grannskapet af
Haag, föreställer henne på en gyldene wagn, dragen af hwita
wingade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
