Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Avani-Mulon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ministerns dygder, wille sjelf blifwa hans Guru (prest som
inwigde honom); han antog derföre utseende af en bramin, och
åtföljd af 999 Budus (jättar, Schiwas lifwakt), som woro
förklädde til lärjungar, satte han sig under et träd, der
Manicavasser skulle gå fram. Denne blef icke förr warse den
föregifna braminen, än han gick til honom för at fråga hwem han
war, och hwad bok han bar under armen. Guden swarade at han war
en Guru, och at boken hette Schiwe-Jana-Podon. Då ministern
begärte förklaring på hwart ord, tilfredsställde Schiwa honom
med så mycken wishet, at den förwånade ministern icke längre
twiflade at det war Gud sjelf, kastade sig framstupa för ar
tilbedja honom, och utbad sig den nåden at få blifwa en af hans
lärjungar. Hans bön blef hörd, och Schiwa sjelf förrättade
inwignings-ceremonien. Den inwigde aflade alla sina prydnader,
betäckte kroppen med aska, och bjöd Schiwa alla de penningar han
hade med sig för hästhandeln. Guden befallte honom at gifwa en
del åt de fattige, och anwända det öfriga för at upbygga tempel
i hans namn. Ministerns ressällskap trodde at han blifwit tokig
och berättade för konungen hans upförande. Monarken skref til
honom och befallte honom komma tilbaka, men som han wägrade,
fingo hans kamrater befallning at med wåld föra honom med sig. I
denna kinkiga belägenhet wände ministern sig til guden, som
befallte honom infinna sig hos konungen, säga honom at hästarne
skulle komma på utsatt dag, och skänka honom en rubin, som
Schiwa lemnade honom. Ministern tog åter på sig sina prydnader,
kom med sin svit tilbaka til staden, och upfyllde noga allt hwad
Schiwa hade befallt. Rubinen war så owanligt wacker at, i
stället för at få bannor, blef ministern mycket nådigt
emottagen. På den dagen hästarne skulle komma, fick man se en
ofantlig mängd närma sig til staden. Nyfiken at få se dem, tog
konungen med sig några skickliga hästhandlare för at undersöka
dem, och red dem til mötes. De blefwo alldeles intagne af
hästarnes fullkomlighet, kasserade ingen, och lät föra dem til
de inredda stallen. Om natten fick man der höra et förskräckligt
buller, och sprang dit; men huru förwånad blef man icke at se
alla hästarne förwandlade i lika många räfwar (schakaler), som
upåto konungens gamla hästar. Monarken, upbragt öfwer det knep
han trodde at ministern spelt honom, lät hudflänga honom
offentligen och sedan ställa honom naken i solbaddet, med
tilsägelse at stå blott på en fot. Den olycklige åkallade
Schiwa, och i ögonblicket började floden Waigne stiga, bryta
sina dammar o. hota staden med en fullkomlig undergång. Nu fann
konungen at en osynlig hand beskyddade ministern; han wände sig
derföre til denne, bad honom förlåta sig och inställa
öfwerswämningen. Ministern samlade genast arbetsfolk som lagade
dammarna, och Schiwa war en ibland dem; men en kitslig
pådrifware fick det infallet at slå til guden med sitt spö, och
af detta slag hade hela naturen känning; alla kreatur o. sjelfwa
gudarne kände det. Derpå förswann Schiwa. Oaktadt alla konungens
böner, lemnade ministern sin plats, öfwergaf sin egendom, och
gick under penitentdrägt ifrån den ena pagoden til den andra,
för at tacka Gud för all den nåd Han hade bewisat: men då han en
dag förrättade sin andakt i et tempel, förswann han i
ögonblicket och flyttades til Cailassa, Schiwas boning o. hans
tilgifnes paradis.
AVATARS (Ind. M.) Wischnus uppenbarelser eller incarnationer.
AVENTIA (Celt. M.) en gudinna hos Helvetierne.
AVENTINA, ett af Dianas tilnamn efter et tempel som på berget
Aventinus byggdes, under Servius Tullius, på Romares och
Latiners gemensamma bekostnad, såsom en underpant af wänskapen
emellan båda folken.
AVENTINUS, Herkulis son me Rhea. Då denne hjelte kom til Tiberns
stränder, blef han kär i Rhea, som bodde på et berg i
grannskapet; af denna kärlek föddes A., som upfostrades af sin
mor på samma ställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
