Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Begrafningskronor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grafwårdar medan de lefde. Seneca kallar skyldigheten at
begrafwa de döda, en lag som icke war skrifwen, men som war
kraftigare än alla skrifna lagar. Också ansågo de gamle såsom
högsta grad af wanära at sakna B., och Romarne wägrade den blott
åt högmåls-brottslingar, för at ingifwa mera fasa för brottet
genom frugtan för straffet, åt dem som korsfästes, et straff för
de nedrigaste brottslingar, o. åt sjelfmördare. Utom dessa fall,
war B. för dem en helig ceremoni, och få folkslag hafwa med
större religionskänsla och noggranhet upfyllt denna sista
skyldighet emot slägtingar och wänner. Se LIKBEGÄNGELSE.
BEGRAFNINGSKRONOR, se under KRONOR 2.
BEGRAFNINGS-LEKAR (Ludi funebres eller gladiatorii). De höllos
til förnäma personers heder; sådana anställde Achilles til
Patrokli ära o. Æneas til sin faders. I början bestodo de deri,
at krigsfångar offrades wid deras bål, som stupat i fält; men
Romarne trodde sig wid dessa skådespels införande förmildra
denna barbariska sed dermed, at de läto Gladiatorerne fägta emot
hwarandra, tils de stupade på platsen. Skådespelen warade 3 til
4 dagar, och fingo ej biwistas af fruntimmer, utan blott af
karlar, som då woro swartklädde.
BEGRAFNINGS-OFFER. Romarne offrade åt Gudarne blodiga eller icke
blodiga offer, wid deras slägtingars eller wänners död. På en
agat-onix i antiqvitetskabinett i nationalbibliotheket ser man
et sådant offer förestäldt. Der ses under taket af en
landtmannaboning en naken qwinna framför et altare, hwarpå den
heliga elden är uptänd. Hon offrar åt de underjordiska gudarne,
innan hon nedsätter i grafwen den urna hon bär, som förmodas
innehålla askan efter en wän. Bakom henne står på en pelare et
käril fullt med blommor, emedan det war et heligt bruk at dermed
beströ grafwarna.
BEGRUNDANDET, Méditation. En sittande qwinna stöder pannan emot
det inre af handen, och tyckes wara i djupa tankar. Hennes
tilslutna ögon utmärka eftertanke, och hon är omgifwen af en
stor slöja. Omkring henne synas böcker, geometriska figurer ect.
BEGÄRELSEN, Cupidité (Sinneb.lär.) en naken qwinna med ostadig
gång; hon har wingar på axlarna o. bindel för ögonen.
BEGÄRET (Sinneb. l.) föreställes genom en ung wingad man, som m.
häftighet kastar sig emot et föremål. Man skulle kunna tillägga
lågor som frambryta ur bröstet.
BEHAGEN, se GRATIERNA.
BEHAGET, dotter af Erebus och Natten; jfr TÄCKHETEN.
BEHAGSJUKAN (Sinneb. lär.) En modern författare har afmålat
denne på följande sätt: “B. är klädd i en robe beströdd med
glitterguld: dess gång är liflig och lätt, såsom Floras när hon
leker med Zephir på de blomsterrika ängarna. Honing är på hennes
läppar, och malört i hjertat. Stundom gnistra hennes ögon af
begärets förledande blixtar; stundom betäckas de af en intagande
mattighets lätto skyar. Hennes lockande uptag lifwe ömsom hennes
hy med rosens friske färg; ömsom färgas den af en låtsad
känslighets ljufwa skuggdrag. Hennes hår fladdrar för de
stormande Nyckerna, bröder til de ostadiga Zephirerna. I sina
händer håller hon et fint nät, bundet af list o. knep, bwilket
hon ouphörligt skakar öfwer en stimmande swärm af små
genomskinliga warelser, som snart falla ned til hennes fötter, i
en ställning af barm, slafweri o. förtwiflan.” Se GALANTERI,
PENHET, KÄNSLOFULLHET.
BEHEMOTH, en underbar oxe, som Rabbinerne pastå förwaras til
Messie gästabud. Han är så tjock och stor, at han hwar dag äter
up höet på tusen widsträckta berg. Han går icke ifrån den plats
som blifwit utsedd för honom; och gräset som han ätit om dagen,
wäxer up å nyo om natten, för at alltid förse honom med foder.
Kon til B. dödades i werldens begynnelse, at et så ofantligt
slägte ej måtte foreplanta sig, och skada de öfriga kreaturen.
Men Gud saltade ej in köttet, emedan salt kokött icke är nog
läcker rätt wid en så härlig måltid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
