Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C - Cupido ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
298
så föreställes han sittande framför sin moder, som wisar honom
en pil; stundom, med ena foten i wädret, tyckes han fundera på
något skälmstycke, ell. ock står han på en bas, och håller
emellan händerna instrumenter som tiden utplånat; eller blåser
han på en trumpet, med ansigtet wändt åt himmelen. En annan gång
håller han en fågel, den han omfamnar; denna fågel är ofta en
swan, han bär en kruka (amphor); han är sänkt i djupt
begrundande öfwer en hufwudskalle; eller ock är han fjättrad och
twungen at arbeta i jorden. Man ser honom äfwen spela på Pans
pipa, medan bågen och kogret ligga wid hans fötter: stundom har
han hjelm på hufwudet, en pik på axeln och en sköld på armen,
samt går med en segrande min, likasom för at utmärka huru den
afwäpnade Mars öfwerlemnar sig åt kärleken. Sittande framför et
brinnande altare, spelar han på en pipa med flera rör; eller ock
sitter han i skuggan af et palmträd o. omfamnar en wädur, som
står och ser på et lågande altare. Sittande på et lejon, en
Centaur, ell. Herkulis axlar, lär han oss at han herskar öfwer
allt hwad som andas. Slutligen föreställes han i twekamp med en
tupp, och besegrande en fågel, som mest af alla är begifwen på
älskog. På en af de gamla karnioler, som man tilegnar
Phrygillus, är C. en yngling med utslagna örnwingar. Ofta är han
ock försedd med wingar af en gam. De wackraste Cupidoner af
marmor som finnas i Rom, är den sofwande C. i Villa Albani; den
på Capitolium, som leker med en swan; o. et barn i Villa
Negroni, som rider på en tiger, tillika m. twå kärleksgudar, af
hwilka den ene skrämer den andra med en masque. Rafael har i
lilla Farnese i Rom målat C., som wisar Psyche för Gratierna.
Hans tsegelbruna färg kastar återsken på dem, och liknar et
brinnande eldkol, hwaraf reflexen faller på de omgifwande
föremålen. Denna idé är lånad ifrån skalderne, som säga at C.
icke är hwit utan eldfärgad. En af de qwickaste allegorier hos
de gamle, neml. Horatii, har blifwit utförd i en tafla som man
ser i Chantilly. Kärleksgudar wefwa omkring en slipsten. En
annan kärleksgud, som stuckit sig i armen, låter blodet rinna på
stenen, och C. slipar derpå sina pilar, ur hwilka eldgnistor
flyga.
CURA, Sorgens Gudinna, hade, enligt Hyginus, föresatt sig åt af
en lerklimp skapa menniskan, o. bad derefter Jupiter at gifwa
lif åt hennes arbete. Sedan blef fråga om at gifva den nyskapade
et namn; Jorden påstod at det tilkom henne, emedan hon bestått
ämnet til kroppen. Jupiter bestred det, såsom uphofsman til det
ädlaste hos menniskan. Sorgen påstod äfwen sin rätt såsom
tilwerkare. Saturnus afgjorde saken til Jordens fördel, emedan
menniskan, homo, war danad af jord, ex homo; men befallte at
Cura skulle äga menniskan så länge denna lefde.
CURÆ, hämngudinnor, som Virgilius säger bo wid ingången til
underwerlden.
CURBAN, et slags begrafningsfest hos de cirkassiske Tartarerne,
efter en förnäm man. Bockar o. gumsar slagtas derwid. I likhet
med andra tartariska horder fästa de offerdjurens skinn wid
ändan af en lång stång o. egna dem en gudomlig dyrkan. Wissa
heliga orter äro utsedde til dessa slags offer. Ofta ditsättas
offer, som den djerfwaste röfware ej skulle wåga borttaga. På
träden rundtomkring hänga bågar, pilar och sablar, som wittna om
deras upfyllda löften.
CURCHUS, en afgud hos de gamle inbyggarne i Preussen, hwilken
troddes waka öfwer mat och drick, också offrades åt honom
förstlingen af jordens gröda. En beständig eld underhölls til
hans ära, och hwart år nedbröts dess bild, för at upsätta en ny.
CURDER, et folkslag i Levanten, som för en irrande lefnad och
utgör en särskilt sekt, lika skild ifrån Islamismen som ifrån
Christendomen. De erkänna Guds tilwarelse, men wisa Honom ingen
dyrkan! twertom tilbedja de djefwulen, och tycka derföre mest om
den swarta färgen.
CUREOTIS, tredje dagen af festen Apaturia, på hwilken ungdomen
skar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
