Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Dæmon bonus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
309
tet är af dem upfyldt; de finnas i luften, i Hafwet, på bergen
och i skogarna. Skalderne kalla äfwen Demoner de dödes wålnader
eller skuggor. Se GENIUS. 2. – SOKRATIS. Denne filosof påstod
sig äga en D. ell. skyddsanden hwars underrättelser aldrig ledde
honom til något företag, men afhöllo honom blott ifrån at
handla, så ofta det skulle hafwa warit menligt för honom. Då den
armé, som anfördes af prætoren Laches, lidit et stort nederlag,
säger Cicero, och Sokrates flydde tillika med denna athenska
general, kom han til et ställe der flere wägar stötte tilsamman,
men wille ej följa samma stråt som de andre; tilfrågad om
orsaken, swarade han, at hans ande afstyrkte det. Utgången
rättwisade ock snart det råd som den förrgifne anden hade
lemnat: ty alle de som togo en annan wäg än Sokrates, blefwo af
fiendens rytteri antingen nedhuggne eller tilfångatagne. Plato
säger at om, när Sokrates infann sig för domrarne som skulle
dömma honom, hans D. icke warnade honom, såsom han wanligen
plägade wid farliga tilfällen, så kom det deraf at anden icke
ansåg det fåsom någon olycka för Sokrates at dö, i synnerhet wid
hans höga ålder o. i de omständigheter hwari han befann sig. Det
war icke blott til eget bästa han erhöll dessa inre warningar:
hans wänner hade äfwen nytta deraf, när de woro nära at inweckla
sig uti någon kinkig sak, den de meddelade honom; och man anför
flera tilfällen, då de befunnit sig ganska illa af at icke hafwa
lydt honom. Jfr DEMONER.
DÆMON BONUS, ett as Bacchi tilnamn, til hwars ära de sista
winbägrarne tömdes wid alla högtider.
DÆMONARCHES, et namn, som Porphyrius gifwer Serapis och
Proserpina, o. Lactantius åt Beelzebuth.
DÆTA, Proserpinas namn, i anledning af den högtidlighet man
firade på grafwarna.
DAGAR, LYCKLIGA OCH OLYCKLIGA. Chaldéer o. Egyptier woro de
förste som gjorde skillnad dem emellan, hwari Greker och Romare
sedermera liknade dem. Hesiodus har gjort en förteckning öfwer
lyckliga o. olyckliga dagar, i sitt werk kalladt “Arbeten o.
Dagar”, der han anmärker 5:te dagen i månaden såsom olycklig,
emedan han tror at då wandra Furierna på jorden; hwilket gifwit
Dirgilius anledning at säga: “Du må ej wälja den femte (dagen)!
Han frambar Orcus o. Eumenidernes ätt; o. Jorden til missdåd,
alstrade Cæus och dig Japetus, Resen Typhæus, och den
förbrödrade flock, som swor at himmelen störta”. Plato ansåg
fjerde dagen lycklig, och Hesiodus den 7:de, emedan Apollo war
född på en sådan dag. Dit räknades ock den 8:de, 9:de, 11:te och
12:te. Romarne hade äfwen lyckliga och olyckliga dagar. Hwarje
dag efter Kalendæ, Nonæ och Idus, ansågo de såsom olycklig, och
orsaken dertil säger Linius wara följande. Då Tribuni Militares,
i Roms år 363, sågo at Republiken beständigt led någon motgång,
anhöllo de at Senaten måtte undersöka orsaken dertil. Senaten
lät kalla spåmannen L. Aquinius, som upgaf, at då Romarne högst
olyckligen stridt emot Gallerne, wid floden Allia, hade man
offrat åt Gudarne dagen efter Idus Quintilis (Julii); o. at wid
Cremera blefwo alle Fabierne dödade, emedan de hade stridt på en
sådan dag. I anledning af detta swar och på Prest Collegii
tilstyrkan förböd Senaten åt dådanefter strida eller företaga
något på dagen näst efter Idus, Kalendæ och Nonæ. – Utom dessa
dagar woro andre, som hwar o. en ansåg olyckliga, i förhållande
til sig sjelf. Augustus wågade icke företaga något då Nonæ
inföllo; andre frugtade för 4:de dagen af Kalendæ, Nonæ och
Idus. Vitellius hade inträdt såsom Pontifex Maximus d. 15 af
Kal. Augusti, o. samma dag börjat widtaga åtskilliga anstalter
rörande religionen; men de uptogos m. missnöje, emedan just på
den dagen hade nederlagen skett wid Cremera och Allia. Det war
ännu flere dagar, som Romarne ansågo olyckliga, såsom den dagen
då man offrade åt de aflidnes wålnader, dagen efter Vulcani
fest, den latinska högtiden (Feriæ latinæ),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
