- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Förra delen /
311

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Dagutan ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

311

i honom igenfinna Noahs son Japhet, och Jurieu Noah sjelf,
emedan herrawäldet öfwer Hafwet med rätta tilkommer byggmästaren
af arken. Enligt Sanchoniaton leder D. sin härkomst ännu längre
tilbaka. Han säger at Cælus hade flera söner, och i bland dem
D., så kallad af phæniciska ordet dagon soin betyder säd. Då
Saturnus krigade mot Cælus, tog han en af dess gemåler til
fånga, och twingade henne at gifta sig med D., som upfann
plogen, lärde menniskorna brödets nytta, och blef af tacksamhet
förgudad efter döden, samt kallad Jupiter Agrotes, ell.
plöjaren. Han förblandas äfwen med Oannes.

DAGUTAN (Ind. M.), et namn som folket på Cejlon gifwer de andar,
för hwilka Jaddeserne äro prester. Se CAVELS, JADDESER.

DAGUN (Ind. M.)
en afgud i Pegu. Hans tempel är bygdt på en kulle, i et så
förträffligt läge, at det ses 8 mil rundtomkring. Presterne
allena få ingå i templet, och dolja D. med så mycken omsorg, at
de til och med wägra at säga huru han ser ut. Allt hwad man wet
derom är, at det icke är någon menniskobild. Presterne försäkra,
at när Kiakiak alldeles i grund förstört werldsbyggnaden, skall
D. samla de fpridda delarne o. deraf göra en ny werld.

DAHMAN (Pers. M.), den ängeln som emottager de heliges själar af
ängeln Sseraschs händer, för at ledsaga dem til himmelen.

DAIBOG, se DAGERA.

DAIBOT, (Jap.M.) en afgud hos Japanerne, som har många tempel o.
tilbedjare. Man går in i det förnämsta templet genom et slags
port, som bewakas af twå widunderliga figurer, med flera armar,
wäpnade med kastspjut, swärd och andra anfallswapen. Midti
pagoden sitter D. på österländska sättet, på et altare nästan
jemnt med marken. Han är af colossal storlek, o. handen räcker
up i taket. Begge händerne äro längre än kroppen på en wanlig
karl. Anletsdragen o. bröstet äro en qwinnas; håret är swart,
ulligt o. krusigt som på en Neger. Han är omgifwen af gyllene
strålar, fullsatta m. en myckenhet bilder, som föreställa
Japanernes lägre Gudomligheter. I båda händerna bar han
åtskilliga andra, som stå på fotställningar o. äro krönte med en
gloria. En mängd lampor brinna på altaret. Templet hwilar på
träpelare utaf afhuggna tredstammar. Hela byggnaden är rödmålad;
nära bredwid ligger et kapell, dit folket går de wanliga
högtidsdagarna, och der offren ske. Kæmpfer säger at D. är öfwer
allt förgylld, försedd m. ganska stora öron, lockigt hår, krona
på hufwudet och en låga i pannan: halsen och bröstet äro nakna,
och högra handen är utsträckt emot flatan af den wenstra, som
hwilar på bröstet.

DAIKA, en wattenfest som firas i Pegu. Konungen o. drottningen
bada sig i rosenwatten, och stänka hwarandra i ansigtet och på
kroppen. Efter deras föredöme begifwer hofwet sig ut til en
slätt i grannskapet, der hoffolket täflar at ösa på hwarandra
hela såar med watten. Menigheten åter, för at också wara förnäm,
häller ut watten genom fönstren, och roar sig med at stänka full
dem som gå på gatorna.

DAIKOKU (Jap. M.). Denne Gud, som i synn, åkallas af konstnärer,
föreställes sittande på en risgrynspacke, med en hammare i
handen o. en säck bredwid sig. Så ofta han ger et slag med
hammaren, säga de, blir säcken full med silfwer, ris, kläde och
allt hwad han behöfwer. D. är en af Sintos-sektens Gudar.

DAIMONOGINI, (Jap.m.) en Gud som njuter mycken wördnad hos
Japanerne. At honom helgas årligen en dag uti Juli månad, o. til
högtidligheten utses den största gatan i staden. Ena ändan är
til stängd m. stockar o. plankors utom en temligen stor öppning,
genom hwilken folket icke får titta in. Efter middagen synes
Guden ridande på en wacker häst, midtibland en skara af allt
slags folk. Twå unga gossar gå bredwid honom, den ene bär hans
båge, pilar och koger; den andre hans falk. Derefter följa
cavaleristerne i flera sqvadroner, hwar o. en prydd med et skärp
af olika färger. Så kommer et mycket lätt infanteri, som
aflägger et

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:10:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/1/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free