- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Förra delen /
334

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Devotio ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

334

arne förmodligen lärt as Österländningarne, emedan den fans hos
Israeliterne, 4 Mose B. 22:11. Macrobius anför det
Devotions-formulär, som nyttjades då Romarne belägrade Karthago.
– Om Du är en Gud ell. Gudinna, som. beskyddar karthagiska
folket och staden, så beder jag på det högsta Dig, som tagit i
wård denna stad och detta folk; jag önskar, wördar och begär af
Eder den nåd, at I öfwergifwen folket o. staden Karthago, samt
lemnen dess orter, tempel, heliga rum, och gan ifrån dem;
upwäcken hos detta folk o. staden frugtan, fasa och glömska; och
när I utgått, så kommen til Rom, til mig o. mina landsmän. Wåra
orter, wåra tempel, wåra helgedomar och wår heliga stad blifwa
eder angenämare och nöjsammare. Waren mine, det romerska folkets
och min krigshärs föreståndare, så at wi måge weta och första
det. Om I det gören, gifwer jag et heligt löfte at wilja åt Eder
bygga tempel och inrätta skådespel". Men Dictatorer och
Generaler kunde ensame göra följande D., såsom Macrobius säger:
– Pluto, Jupiter, Maner, ell. med hwad namn jag kan nämna Eder,
såg beder Eder alla, at I med frugtan förskräckelse och räddhåga
upfyllen denna stad Karthago o. dess krigshär, och dem som wilja
bruka wapen emot wåra legioner o. krigshärar, at I då wissen
fördrifwa en sådan krigshär, sådana fiender och folk, förgöra
deras städer och fält, slå dem med blindhet, samt låta
förbannelse komma öfwer deras städer och åkrar, tillika med
deras inwanare. Jag förbannar dem enligt mitt embetts myndighet
för mig, för det Romerska folket, för wår armé och för wåra
legioner, på det jag, mitt erhållna förtroende, befäl, legioner
och wår krigshär, som utför detta krig, må blifwa bewarade,“
m.m. – Då den General, som upoffrat sig, omkom i slaget, war
hans löfte upfyldt, och man firade hans likbegängelse med mycken
ståt. Men om han öfwerlefde blef han genom de förbannelser han
utöft emot sig sjelf, alldeles oskicklig at frambära något offer
åt Gudarna. För at rena sig måste han helga sina wapenåat
Vulcanus eller åt den Gud han sjelf behagade, och offra et
slagtoffer eller något annat offer. Om den soldat som war
devotus af sin general, förlorade lifwet, så tycktes allt wara
lyckligen fullbordadt; kom han åter derifrån med lifwet, så
nedgräfdes en 7 fots hög bildstod, och et försoningsoffer
anställdes. Denna bild war förmodligen soldatens som helgades åt
jorden, och nedgräfnings-ceremonien war en mystisk upfyllelse af
det ofullbordade löftet. De Romerske Magistratspersoner som
biwistade den, fingo icke gå ner i gropen, för at ej genom den
smittade luften på detta förbannade ställe orena deras
embetsmanna-renhet. Kastspjutet som Consulen hade under fötterna
då han förrättade devotionen, borde mycket noggrant förwaras, at
det ej måtte falla i fiendernes händer, hwilket skulle haft en
elak betydelse af deras öwerlägsenhet öfwer Romerska wapnen. Om
det likwäl olyckligtwis inträffade, fans intet annat medel än at
til Martis ära anställa det offer som kallas Suovetaurilia. –
Lagen upoffrade äfwen brottslingar åt döden; sådan war den som
Remulus stiftade emot de patroner som gjorde orätt emot sina
clienter. Då den brottslige blef offentligen devotus, hade hwar
och en rättighet at slå ihjel honom. I Augusti tid införde
smickret et nytt slags D. Det war en folktribun, wid namn
Pacuvius, som gaf första efterdömet häraf, och som upoffrade sig
på de barbariska folkslagens sätt, för at lyda furstens
befallning, äfwen m. förlust af sitt eget lif. Detta exempel
wann efterföljd; och Augustus, i det han wisade sig flat öfwer
detta nedriga smicker, underlät likwäl icke at belöna
upfinnaren. (Celt. M.) Under allmänna lands-plågor belastade
Gallerne en man m. alla deras synder och med alla de olyckor som
hotade dem. De öfwerhopade honom med förbannelser o. upoffrade
honom åt himmelens wrede. I pesttider förmådde Druiderne en
tiggare at friwilligt upoffra sig för det allmänna bästa, och
inbillade honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:10:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/1/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free