- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Förra delen /
337

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Diamichius ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

337

til tecken af glädje och seger; och begrafningen skedde på
allmän bekostnad. Sedermera åtnöjde man sig med åt icke längre
än til dess blod wisade sig piska dessa gossar, som kallades
Bomoneikai, d.ä. de som täfla på altaret. Man är icke ense om
ursprunget til denna plägsed. Någre säga at den war införd af
Lykurgus, för at i tid härda ungdomen emot plågor m åsyn af
blod. Andre, at det war til åtlydnad af et orakel, som befallt
at utgjuta menniskoblod på Dianas altare. Någre ledå denna sed
ända ifrån Orestes, som förde den ifrån Scythien til Lakonika
tillika m. bilden af Diana Taurica. Det berättas äfwen, åt då
den spartanske Generalen Pausanias offrade åt Gudarne, innan
slaget gafs emot Mardonius, anfölls han af en trupp Lydien dem
han dref tilbaka m. piskor o. käppar, de enda wapen som
Spartanerne hade för ögonblicket, o. at det war i anledning
häraf, som D. stiftades.

DIAMICHIUS, Phæniciernes namn på Vulcanus.

DIANA. 1. – Cicero upräknar flera med detta namn: den första war
Jupiters dotter med Proserpina, moder til den tvingade Cupido;
den andra war Jupiters dotter med Latona; fadern til den tredje
war Upis, gift m. Glauke. Men de fleste hafwa prisat den, som
ansågs wara Jupiters dotter med Latona, och som tros wara syster
til Apollo. Det är henne man wisat gudomlig dyrkan, byggt tempel
och uprest altaren- Likasom brodern, tilbads hon under tre
särskilta namn: Diana på jorden, Luna i himmelem, och Hekate
eller Proserpina i helwetet. Skalderne gifwa henne tre hufwuden:
ett af häst, ett af qwinna ell. sugga, och ett af hund; andre af
tjur, hund och lejon. Då D:s moder nedkom med twillingar, war D.
den förstfödda, och hjelpte modern at framföda Apollo. Wittne
til moderns plågor, fattade hon en sådan afsky för giftermål, at
hon af Jupiter erhöll den nåden at förblifwa en ewig mö, likasom
systern Minerva; hwilket gjorde at dessa Gudinnor kallades af
Apollos orakel “de hwita jungfrurna.” Jupiter sjelf wäpnade
henne m. båge och pilar, gjorde henne til skogarnas drottning,
gaf henne et medfölje af 60 Nymfer, som kallades Oceanider, och
af 20 andra, benämnda Asior, af hwilka hon fordrade en
obrottslig kyskhet. Jagten war hennes wanliga nöje; hwarföre hon
ansågs såsom jägares o. fiskares egen Gudinna, och i allmänhet
alla deras som begagnade nät. Hämndfull och oförsonlig, war hon
alltid färdig at utfara i stränghet emot dem som förtörnat
henne, at bortrycka hjordar genom boskapspest, förstöra skördar,
och förödmjuka föräldrar genom förlusten af deras barn. Hinden
och wildswinet woro i synn. helgade åt henne. At henne offrades
förstlingen as jordens gröda, oxar, wädrar o. hwita hjortar,
någon gång äfwen menniskor, hwarom wittnar Grekernes Iphigenia.
Spartanerne offrade sådana åt D. Orthia. Achajerne offrade åt
henne en ung gosse och en ung flicka. I Tauris blefwo alle
Greken som lidit skeppsbrott på denna kust, slagtade til D:s
ära, eller störtade i et brådjup. I staden Castabala i Cilicien
hade hon et tempel, der hennes tilbedjare gingo barfota på
glödande kol. (Sinneb, lär.) På de flesta gamla medaljer ses D.
klädd i jagtklädning med håret upknutet i nacken, roben
upskörtad med en gördel, kogrer på axeln, en hund wid sidan, o.
hållande en spänd båge, hwarmed hon afskjuter en pil. Ben o.
fötter äro nakna, ell. betäckta med kängor. Högra bröstek är
bart. Ofta har hon en halfmåne öfwer hjessan. Skalderne afmåla
D. åkande i en wagn, dragen af hindar eller hwita hjortar;
stundom rider hon sjelf på en hjort, eller springer m. sin hund,
nästan alltid omgifwen af sina Nymfer, wäpnade likasom hon m.
båge och pilar; men hon är ett hufwud längre än alla de andra.
Sabinernes D. war klädd i et slags harnesk, höll sin ofpända
båge i handen, och hade en hund wid sidan. Många af hennes
bilder stodo i skogarna och föreställde henne jagande, eller i
badet, ell. hwilande efter jagtens beswärligheter. – Då D. tages
för Månen, är hufwuder prydt med en halfmåne, och hon sjelf
klädd i en lång och fladdrande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:10:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/1/0345.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free