Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Eder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
365
nen Öfwergudarna i himlarne samt alla dem som tilhöra de 66
provinserne i riket, och bedja at dessa Gudars hämnd och den
werdliga magten måtte drabba dem om de bryta sin ed. – Japanerne
hafwa et slags ed, som icke består i forbannelser. De skrifwa
fina löften med blod; och den som bruter en så helig
förbindelse, straffas m. döden. – Twå personer på ön Formosa,
som wilja ingå et obrottsligt contrakt, bryta tilsammans sönder
et balmstrå. Det är deras högtidligaste ed. – Banianerne äro i
allmänhet af en oförmitlig redlighet och trofasthet, och det
wore at på det ömmaste såra dem, om man fordrade annan ed än
deras ord. De äro til och med så finkänslige i denna punkt, at
de ofta hellre föredragit at dömmas af sina domare, än at genom
ed bewisa sin oskuld. Likwäl då en oundwiklig nödwändighet
twingar dem til en ytterlighet så skymflig för deras redlighet,
lägga de händerna på en ko, et för dem heligt djur, och säga:
“Jag samtycker at äta af detta wördade djurs kött, om o.s.w.”
Detta är deras försräckligaste ed. – I konungarifet Dekan
nyttjas et helt annat edgångssätt. De som skola aflägga ed,
ställa sig midti en askhög, hmaraf de taga några näfwar och strö
på hufwudet. Under denna ceremoni uttala de eden, och tro sig
derigenom bundne på det mest heliga o. obrottsliga sätt. – På
Cejlon afläggas alla högtidliga eder i templen inför Gudarnes
ansigte. Inbyggarne plåga under sina samtal, likasom wi, ofta
inblanda flera swordomar, mer af wana än af redlighet. De swärja
wid sina föräldrar o. barn, en manlig ed hos de gamle. De swärja
äfwen stundom wid sina ögon, o. oftare wid sin Gud. När det
saknas tilrackliga bewis emot någon anklagad för stöld, tillåter
man honom gå wärjemålsed, hwilfet tilgår på det sättet: den
anklagade tager sina barn med sig inför domstolen, eller, om han
icke har några flera af sina närmaste slägtingar; på deras
hufwuden lägger han stenar och uttalar dessa ord: “Om jag är
skyldig til det brott för hwilket jag är anklagad, så önskar jag
at mina barn eller mina slägtingar ej måtte lefwa längre än så
många dagar, som antalet af de stenar jag lägger på deras
hufvuden. Efter eden taga parterne afträde, och hwar och en
betalar sin andel af rättegångskostnaden. Man tror denna ed wara
så kraftig, at om någon swär falskt, dö barnen eller
slägtingarne inom den föreskrifna tiden. – Under sista månaden
af året fordrar bruket i Sunquin, at rifets herrar förnya deras
trohetsed, hwilfet wanligen foregår i et tempel. Man slagtar en
kyckling, hwars blod rinner i et käril fullt m. arrac. Sedan
hwar herre gjort sin ed, drider han en flunk af denna likör, for
at bekräfta sin ed; men man känner icke orsaken, hwarföre
konungen utsätter til denna ceremoni en af de dagar, som anses
wara olyckliga. – Patanerne, et folkslag i Indien, o. ifrån
hwilka Mogolerne inkräftat Ispahan, hysa et ewigt hat til sina
besegrare, och hoppas at en dag återwinna sitt land. De fleste
föra beständigt denna ed på läpparna: "Må jag aldrig bli fonung
i Dehli, om det icke är sant hwad jag säger!” – Då hedningarne
på Moluckerne wilja obrottsligen förbinda sig til något, lägga
de guld, jord och en blykula i en slef med watten. Häraf dricka
de, sedan de förut deri doppat udden af et swärd eller en pil. –
Hos Ostiakerne består edgångens högtidlighet deri, at eden
aflägges öfwer flera slags wapen. De tro at menedaren aldrig
undgår at dö för något af de wapen som emottagit hans ed. De
iakttaga og en annan ceremoni, tjenlig at bibehålla edens helgd.
En björnhub utbredes på jorden, och derpå lägges en yxa od en
knif, hvarefter man bjuder en brödbit åt den som skall swärja.
Innan han för den til munnen, aflägger han eden, som slutas m.
dessa ord: “Må jag bli qwäfd af denna brödbit, upslufas af denna
björn, och mitt hufwud afhuggas m. denna yxa, om jag någonsin
bryter mina förbindelser!” Mid andra tilfällen gå de eden på
följande något löjliga sätt: båda parterne träda framför en
afgud, och enhwar i sin ordning hugger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
