- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Förra delen /
371

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Elden ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

371

ELDEN. Näst Solens följde E:ns dyrkan; och alla folkslag ha
kommit öfwerens at dyrka honom såsom det ädlaste elementet och
en lefwande bild af dagens stjerna. Chaldéerne ansågo E. för den
högsta Guden. Men det war i Persien, som dess dyrkan blef nästan
uteslutande införd. Der funnos öfwer allt instängda platser med
murar omkring o. utan tak, der man träget gjorde up eld, och dit
de andäktige kommo på wissa timmar för at bedja. De förnäme
förstörde sig med at ditkasta dyrbara essenser o. wälluktande
blomster: et privilegium det de ansago såsom den yppersta af
adelns rättigheter. Dessa öppna tempel woro as Grekerne kända
under namn af Pyreia eller Pyrateia. Sednare tiders resande
omtala dem äfwen såsom de äldsta minneswärdar af E:s dyrkan. När
konungarne i Persien lago i själtåget, utsläcktes E. i rikets
förnämsta stader, och uptändes icke före än wid efterträdarens
kröning. De trodde at E. blifwit nedförd ifrån himmelen, och
lagd på altaret i det första templet som Zoroaster lät upbygga i
staden Xis uti Medien. Det war förbudet at ditkasta någonting
orent; ej ens wågade man betrakta den noga. För at slutligen
wäcka så mycket mer upseende, underhöllo presterne i hemlighet
denna eld, inbillade folket at den aldrig slocknade och at dem
sjelf widmagthöll sig. Hyde har påstått at det Högsta Wäsendet
war föremålet för denna dyrkan, o. at E. war Dess afbild. I alla
fall kom denna widskepelse öfwer til Grekland. En helig eld
brann i Apollos tempel i Athén och Delphi, i Cereris i Mantinea,
i Minervas, Jupiter Ammons, och i alla grekiska städers
prytgnéer, hwarest brunno lampor som aldrig utsläcktes. Romarne
införde äfwen denna dyrkan, och Numa stiftade et collegium af
Vestaler, hwilkas syssla war at wårda den heliga elden. Denna
religion råder ännu hos Parsis eller Gebrerne, äfwensom hos
flera folkslag i Amerika, ibland andra hos Virginierne. När
desse återkomma ifrån något krigståg, eller undsluppit någon
hotande fara, uptändå de en stor eld, och uttrycka deras glädje
genom dans deromkring med en flaska eller bjellra i handen. De
börja aldrig sina måltider, utan at förut hafwa såsom offer
kastat förstå biten i elden. De uptända eldar alla aftnar,
omkring hwilka de dansa och sjunga. Se PROMETHEUS, VESTA ,
VULCANUS. – E. är en af de förnämsta Gudamagter hos de afgudiske
Tartaretne. De tillåta ingen främling nalkas, utan at han förut
renat sig genom at gå emellan twenne eldar. De akta sig noga för
at sticka en knif i E., eller at widröra den m. en knif. Det är
afwen et brott at m. yxa klyfwa wed wid E. Innan de sätta sig at
äta, wända de sig emot fader, dem sidan som swarar emot elden,
til hwars ära de alltid göra ingången til deras kojor på södra
sidan. (Afr. M.) Man upbygger enkom en koja på det stället der
kejsaren i Monomotapa slagit läger. Der uptändes en eld, som
underhålles med en religiös sorgfällighet. De gamle Afrkanerne
wisade elden en gudomlig ära, och underhöllo en beständig eld i
derås tempel. – Jakuterne tro at i E. bor et wäsende som äger
magt at utdela godt och ondt, och de offra åt detsamma
beständigt. (Sinneb. l.) E. har haft altaren, prester och offer
hos nästan alla jordens folkslag. Romarne föreställde E. under
bild af Vulcanus midtibland sina Cykloper. En Vestal bredwid et
altare på hwilket den heliga E. brinner, ell. en qwinna som
håller et fyrfat, och har en salamander wid fötterna, äro äfwen
symboler, hwarigenom de gamle utmärkte E. Ripa och efter honom
Granelot, hafwa til dessa emblemer lagt Solen, grunden til
wärman och ljuset, samt Phænix som förlorar och återfår sitt lif
i E.

ELDER (Nord. M.), en af Ågirs uppassare wid det gästabud han
tillagade åt Asarne.

ELDHRIMNER, en kettil, se WALHALL.

ELEA, et Dianas tilnamn, hwarunder hon hade et tempel i
Lakonika; men der endast Arkadier kunde förrätta prestembetet.

ELEAZAR, en rygtbar trollkarl, som, enligt Josephi upgift, fäste
i näsan på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:10:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/1/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free