Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Féer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
420
lige embetsmän hos Romarne, hwilka förkunnade traktater, fred,
stillestånd och krig. Deras collegium stiftades af Numa, och
bestod af 20 ledamöter, alle af de ädlaste familjer. Deras
personer woro helige, och embetet ansågs såsom et slags
prestwärdighet. Deras förnämsta åliggande war at hindra
republiken börja något orättwist krig. Hos dem anfördes klagomål
af de folkslag, som trodde sig wara förfördelade af Romarne; och
woro klagomålen rättwisa, ägde F. rättighet at straffa den
anklagade. Då krig skulle förklaras, gick en af dem, som war
utwald genom de flesta rösterna, klädd i sin presterliga skrud
o. krönt med en jernörts-krans, til den stad eller det folk som
brutit freden; der tog han Jupiter o. de andra Gudarne til
wittne, at han fordrade uprättelse för den oförrätt, som blifwit
romerska folket tilfogad; samt nedkallade förbannelse öfwer sig
och Rom, om han talade osanning. Följde ingen uprättelse inom 30
dygn, reste han tilbaka til Rom, sedan han åkallat himmelens
Gudar o. Manerne emot fienden, och slungat et kastspjut i dess
läger. (Ind. M.) Inwånarne på Ceraka, en af Moluckerne, hafwa
ock sina F. Då de wilja förklara et grannfolk krig skicka de en
härold dit, för at utweckla skälen hwarföre de anse det såsom
fiende. Han tager himmel och jord, wattnet o. de döde til
wittnen af sin rättwisa sak, och slutar med at högljudt
förkunna, at fienden må bereda sig på at möta honom i et ärligt
krig, men ej med swek och krigsputs. Wid wissa tilfällen uprenar
härolden nio gånger denna krigsförklaring.
FÉER, nyare tiders Gudinnor, som efterträdt forntidens Nymfer, i
synn. dem som kallades Faner. De indelas i goda o. elaka, samt
hafwa en brottning som årligen sammankallar et allmänt möte af
Féerna, låter dem aflägga räkenskap för deras handlingar,
straffar dem som missbrukat sin magt, och belönar dem som
anwändt den blott til oskuldens beskydd. De äro odödliga, men
stå under em narragtig lag, som ålägger dem at årligen för några
dagar antaga skapnad af et djur, hwarigenom de blottställas för
allahanda faror, och äfwen för döden.
FEGHETEN (Sinneb, lär.). Ripa målar den såsom en illa klädd
qwinna, hwilken ligger i en puss och höller i ena handen en
tofslärka, som säges lefwa blott af orenlighet. Bredwid henne
står en kanin. F. föreställes ock under bild af en man m. en
slända i handen, swärdet släpar efter honom i et långt snöre, o.
han trampar under fötterna attributerna af sin rang och sin
pligt, den han förråder.
FEGJAFAGUD, walgöraren, ett af Niords tilnamn.
FEGOR, se ANARAZEL.
FELICITAS, se LYCKSALIGHETEN.
FELIX, ett af Veneris tilnamn, betraktad såsom principen för den
allmänna afwelsamheten.
FELLENIUS, en särskilt Gud, som dyrkades i staden Aquileja.
FEMTALET, se NUMROR.
FENESTRELLA (Porta fenestralis), fönsterporten, en port i Rom så
kallad derföre, at Lyckan hade der krupit in genom fönstret til
Servius Tullius, at förena sig med honom.
FENRISULFVEN (Nord. M.) war enligt den prosaiska Eddan, en
ohygglig afföda af Loke med den onda Angerboda, en gammal
trollqwinna österut i jernskogen. Han upföddes hos Asarne, och
Tyr war den ende som wågade gifwa honom mat. Då Gudarne sågo
huru mycket han wäxte m. hwar dag, och alla spådomar sade at han
war bestämd at bli deras olycka, beslöto de at göra en mycket
stark fjetter, som de kallade Läding. Den buro de til F. och
bådo honom derpå pröfwa sin styrka. F., som tyckte at den icke
kunde bli honom för stark, tillät dem göra dermed hwad de wille;
men så snart han sträckte sig, brast fjettern, och F. blef lös.
Asarne gjorde då en annan fjetter, hälften starkare, som hette
Drome. Denna skulle F. ock pröfwa, och då föreställde de honom,
at han blefwe namnkunnig för sin styrka, om et så starkt band ej
förmådde hålla honom. F. märkte wäl at fjettern war mägta stark,
men också at hans krafter tiltagit, sedan han sön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
