Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Furinalia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
442
rierne, härleda namnet ifrån furere, emedan hon ingaf de
brottslige af förskräckligt raseri. Af denna mening är Cicero.
Man har i Rom funnit flera altaren helgade åt F., och på ett af
dem kallas hon Placabilis, försonlig. En swart hård o. glänsande
lerskål, omnämnd af Gori, föreställer F. med et rysligt ansigte,
samt bröstet, halsen o. armarna bara. Hennes upstående hår
faller i twå rader lockar, som likna en dubbel krans. Ögonen äro
wilda, munnen indragen och wederstygglig. Twå stora
flädermuswingar utgå ifrån skuldrorna, o. hon synes taga et
skutt, för at skynda til brottens bestraffning. – Andre härleda
namnet ifrån Fur. o. anse henne för tjufwarnes Gudinna. En del
åter göra F. til slumpens Gudinna, hos Toscanerne. Hon hade et
tempel i Roms 14:de region, o. en Flamen Furinalis. I Varros tid
war hennes gudstjenst mycket förfallen. Nära templet låg en
lund, der Caius Gracchus förgäfwes sökte en fristad.
FURINALIA, en fest som firades d. 24 Juli til Furinas ära.
FURINALIS, prest ell. Flamen hos Gudinnan Furina.
FURNALIA, se FURINALIA.
FURU, se TALLEN.
FUTILE (vas), et wattenkärl med ett wid öppning och mycket smal
botten, som nyttjades wid Vestas dyrkan: ty då ställdes wattnet
icke på golfwet, emedan det ansågs för en grof synd; utan man
nyttjade et kärl, som icke kunde stå för sig sjelft. Derföre
kallar man futilis en pratsjuk menniska, som ej kan tiga m. hwad
henne blifwit anföttrodt.
FUTIS (Chin. M.). Lärjungar hos den bonzen, som för ordet i de
församlingar, hwilka bestå af man som helgat sig genom religiösa
fastor. Se CHANG-CHAIS, TSE-FU.
FYLGIOR (Nord. M.). En art Genier, dem wara förfäder tänkte sig
nästan såsom et formadt, substantielt aftryck af menniskosjälen:
derföre rättade Fylgians egenskap sig alldeles efter den persons
wärde eller owärde, hwars demon hon war. Deras första pligt war
at rädda menniskor ur faror, eller låta dem ana sitt öde. De
antogo då allahanda gestalter, men woro egentligen af qwinnligt
kön. De förwexlades stundom med Nornorna, och gingo i arf, så at
wissa slågter hade sina egna bestämda familj-Nor-nor eller
Fylgior.
FYLLA, se FULLA.
FYLLERI, se DRYCKENSKAP.
FYRBÅKEN I AEEXANDRIA (Pers. Myth.). Perserne påstå, at då
Alexander lät upbygaa F., som war nära 140 alnar hög, lät han i
toppen satta en spegel gjord med talismanisk konst, o. at staden
alltid skulle bibehålla sin storhet och sin magt, så länge detta
underbara arbete warade. Någre hafwa sagt, at de skepp som
anlände i hamnem sågo sig redan på långt håll i spegeln. En
turkisk skald, som beskrifwer denna werldens bräcklighet,
utropar: “Har icke spegeln i Alexandria också slutligen gått
sönder?” som äfwen inträffade kort före Alexandrias intagande af
Araberne, år 19 efter Hedschra.
FYRTALET, se NUMROR.
FÅFÄNGAN (Sinneb. L). Det åt en rikt klädd qwinna, med et hjerta
på hufwudet emedan, säger Ripa, F. förleder til oförsigtig
öppenhjertighet. Cochin tillägger et slags morgonrodnad,
påfågelfjädrar och flygande fjärilar. Stundom betraktar hon sig
m. mycken sjelfförnöjelse i en spegel. I en allegorisk tafla af
Jordaens är F. utmärkt genom en qwinna wid sin toilette.
Dårskapen står dredwid och wisar henne en spegel. En filosof
står framföre o. wisar en dödskalle; ofwanföre läses: “känn dig
sjelf!” – En tafle af Titian, på Capitolium, föreställer F.
såsom en naken qwinna, lätt draperad öfwer höfterna, med en
spira och en krona wid fötterna. öfwerst läses: Omnia vanitas.
FÅFÄNG MÖDA (Sinneb. l.). En Neger som twättar sig för at bli
hwit.
FÅGLAR, 1. – se AUGURER. 2. – HOS EGYPTIERNE. Wördnaden som de
hyste för djuren i allm. sträckte sig äfwen til fåglarne, som
ärades med en särskilt dyrkan. Man balsamerade dem och gaf dem
en hederlig begrafning. Ælianus säger sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
