- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Förra delen /
445

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förebud ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

445

gas upmårksamheten på lampskenet, hwaraf man drog F. för
wäderskifte, och äfwen för framgången af et företag. Dit hör ock
det barnsliga bruket at smälla med löf i handen, eller sprätta
äplekärnor emot taket, för at se om man war älskad af sin
flicka. – Hwad angår de tilfällen då man tog sin tilflykt til
F., fans ingen tid då man kunde ostraffadt försumma dem; men
isynn. iakttogos de wid början af allt hwad man företog sig.
Deraf kom bruket i Rom at den I Jan. aldrig säga annat än hwad
som war behagligt, at göra hwarandra förbindliga önskningar,
åtföljde af små skänker, i synn. af honing o. andra småsaker.
Denna upmärksamhet för F. ägde rum wid alla
religions-ceremonier, o. offentliga akter, hwilka derföre alltid
börjades m. dessa ord:Quod felix, faustum, fortunatumgue sit! De
iakttogos lika samwetsgrant wid enskilta handlingar, såsom wid
ägtenskap, barns födelse, resor, måltider o.s.w. – Men det war
icke nog m. at blott wara upmärksam på F. Man borde äfwen antaga
dem, när de syntes gynnande, at de icke måtte förlora sin kraft.
Man borde tacka Gudarne för dem såsom deras uphofsmän, bönfalla
om deras upfyllande, och äfwen utbedja sig nya F., som
bekräftade de förra. Om deremot F. war olyckligt, förkastades
idén derom med fasa: man bad Gudarne afwända dess menliga
werkan, när detta F. händelsewis inträffat; ty hade man utbedt
sig det, måste man underkasta sig Gudarnes wilja.– Man förekom
på flera sätt werkan af olyckliga F. Det wanligaste war at
genast spotta. Då man icke kunde undwika at begagna wissa
olycksbådande ord, hade man alltid den forsigtigheten at genom
en uttryckt afsky aflägsna allt hwad deri kunde wara af elak
betydelse. Wanligaste utwägen war at förmildra uttrycken, och i
stället anwända sådana som framställde för sinnet mindre
bedröfliga och rysliga bilder. Således, i st. för at säga at
någon war död, sade man at han hade lefwat. Derföre kallade
Athenarne fängelset “huset”, skarprättaren “den offentliga
mannen”, Furierna “Eumenider”, eller de förbarmande Gudinnorna,
o.s.w., Jfr AUGURIUM. (Ind. M.) En Indian ärnar sig at gå ut i
et angeläget ärende, han har redan foten på tröskeln, men hör i
detsamma någon nysa, och går genast in. Om en skata under
flygten widrör någon, tros genast at han ell. någon af hans
slägt skall dö inom 6 weckor. – Om öboerne på Cejlon nysa när de
begynna et arbete, ha de stort skäl at genast sluta. De tilegna
en profetisk gåfwa åt en liten ödla. Höra de henne skrika, så
tro de at hon warnar dem ifrån at företaga något den stunden,
emedan hon står under inflytelsen af en ond planet. När de gå ut
om morgonen och möta en hafwande qwinna ell. en hwit menniska,
är det för dem af bästa betydelse. Möta de deremot först en
wanför gubbe, eller en ful käring, så är det nog för at hålla
dem inne hela dygnet: likaså öboerne på Molukkerne. – Inwånarne
i det inre af ön Borneo ha ingen annan regel för deras
upförande, än fåglarnes säte och flygt. När de gå hemifrån om
morgonen och få se en fågel flyga emot dem, är det et ganska
elakt F., som gör at de hålla sig inne hela dagen. Twertom är
det af god betydelse, när fågeln flyger åt det håll dit de ärna
sig. – På Philippinerne måste oboerne nödwändigt hemta et F. af
första föremål de möta på en resa; o. ofta händer at de wända
om, i fall de träffat någon insekt som förefaller dem af elak
betydelse. (Siam. M.). Tjutningar och skrik af wilda djur, af
hjortar o. markattor, äro elaka F. Om en orm ligger twers öfwer
wägen, är det skäl för dem at wända om. Möbler som händelsewis
falla omkull, båda icke heller något godt; slår åskan ner,
förderfwar, det den bästa affär. I en brydsam omständighet rätta
de sig efter de första ord de händelsewis få höra af en
förbigående, och det är deras orakel. (Afr. M.) I konungariket
Benin anses som et gynnande F., at en qwinna nedkommer med
twillingar. Konungen underrättas genast om denna wigtiga nyhet,
och med concerter och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:10:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/1/0453.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free