- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Förra delen /
483

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gud ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

483

eninq af alla moraliska dygder i en utmärkt hög grad,
förwärfwade o. bekräftade genom en beständig utöfning i alla de
kroppar han genomfarit. Denne Gud har inga passioner. Han känner
inga rörelser som förmå rubba hans lugn; men innan han upnådde
detta tilstånd, föregick i hans kropp en så förmanande
förändring, at hans blod blef alldeles hwit” Denne Gud äger
dessutom flera andra egenskaper. Han kan göra sig osynlig när
han behagar, o. är så wig at han när som helst kan förflytta sig
hwart han will. Hans förstånd är allmänneligt; hans allt
genomträngande öga omfattar det förflutna, det närwarande o. det
tilkommande; han intränger i naturens sköte; med et ord:
ingenting är för honom förborgadt. Hans ljus sprider et sken
starkare än solens, och öfwerallt hwar han är, förswinner
mörkret. Men så länge han är på jorden, njuter han icke en
fullkomlig sällhet; efter et wisst antal flyttningar måste han
dö och förswinna för alltid, för at njuta en fullkomlig
lycksalighet. Hwarje Gudomlighets regering warar icke i ewighet,
utan är bestämd til et wisst antal af år, d.w.s. til dess
antalet är upfyldt af de utwalde, som böra helgas genom hans
förtjenster; derefter synes han icke mer i werlden och faller i
en ewig hwila: han efterträdes då af en annan Gud, som regerar
werlden i hans ställe. Siameserne tro det icke wara nog för en
menniska at blifwa Gud, at hon i alla de kroppar som warit
bebodde af dess skäl, förwärfwat, genom sina goda werk och
gerningar, en fullkomlig helighet; de fordra dessutom at hon wid
hwarje god gerning tydligen föresatt såsom ändamål at uphöja sig
til Gudomligheten, i sina böner gifwit denna afsigt tillkänna,
til witne derom tagit de andar som förestå werldens fyra delar,
och utöst watten til ära för jordens skyddsängel. Af hela denna
troslära skulle man kunna sluta, at Siameserne icke erkänna
andra Gudar än sina hjeltar och helgon: men denna slutsats möter
likwäl någon swårighet; ty de åtskilja et tilstand af helighet
som är olika med Gudomstilståndet, hwars egenskaper äro desamma,
utom det at Gud äger dem i en wida högre grad än
helgonen.–Folken i Camboja, på halfön på andra sidan om Ganges,
hafwa nästan samma idéer som Siameserne. – Inwånarne i Pegu
erkänna et Högsta Wäsende: men föreställa sig det aldrig under
någon form, och tro at endast presterne äro wärdige at dyrka
det. Lekmannen hafwa andra lägre Gudar, hwilkas bilder äro
utställde i templen til folkets wördnad. – Wisse afgudas dyrkare
på philippinska öarne gifwa Gud et namn som betyder Tid. Carpin
försäkrar at de afgudiske Tartarerne erkänna et Högsta Wäsende
som skapat werlden, och utdelar åt menniskorna straff och
belöningar (warande mot deras förtjenster; men de wisa det ingen
dyrkan. Tartarerne omkring Wolga erkänna twå principer: den ene,
uphofwet til det goda, som är Gud; den andre, uphofwet til det
onda ell. djefwulen, och som är mera ansedd än den förre. –
Indiske hedningar föreställa sig Gud under en oval form. Flere
nyttja om halsen ovala stenar, hwarmed de under bönen slå sig
häftigt emot bröstet. I templen ser man äfwen en eggrund
kiselsten, som blifwit förd ifrån Ganges stränder och dyrkas
såsom en bild af Gudomligheten. – Hottentotterne hafwa begrepp
om et Högsta Wäsende, som skapat himmel och jord: de erkänna at
dess fullkomligheter äro oändelige, at det styr werlden såsom
det behagar, låter åska och regna; at det förser deras behof,
gifwer dem lifsuppehälle och djurens skinn til kläder. De tro at
denne Gud har sitt residens ofwanför Månen o. kalla honom
Gunja-Tiquoa; men de åtnöja sig med at erkänna honom, utan at
wisa honom något slags dyrkan. – Gallerne, et wildt folkslag i
Ethiopien, erkänna ingen annan Gud än himmelen som de se, och
hwilken genom sin form, tyckes dem omfatta hela werldsalltet;
men de dyrka honom icke. De hafwa icke heller någon afgudabild,
och hos dem förmärkes intet spår til religion. – De fleste
inwånare på Guldkusten erkänna en enda Gud, som är öfwer alla
deras feti-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:10:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/1/0491.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free