Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gylongs ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
490
ning af Lamaismen, hwars anhängare bära en gul mössa, och
förnämste chefen är Dalai-Lama. Se CHAMMAR.
GYLONGS (Ind. M.), munkar i Butan och Thibet, hwilkas chef
kallas Lama. En af dem utwäljes årligen at hafwa inseendet öfwer
de andra samt wårda ordning o. kyrkotukt. Han wakar öfwer
lifsmedlens fördelning, äger rättighet at när som helst gå in i
munkarnes rum, samt bewistar deras processioner och ceremonier.
Han bär et spö i ena handen, och i den andra en stor staf, i
hwars öfra ända hänger wid twå kedjor et litet rökelsekar, m.
brinnande rökwerk. Försedd med dessa attributet: af sin
myndighet, äger han magt at straffa försumliga prester antingen
m. stryk ell. en lätt bränning. Hans embete warar blott ett år,
under hwilken tid han kallas Kegui. Den ungdom som är inwigd at
blifwa G., intages uti klostret wid 7 eller 10 års ålder, o. för
då titel af Tuppa. De njuta den underwisning, som passar för
deras år och deras framtida pligter. Wid 15 år uphöjas de til
rang af Tohbas, d.ä. den lägsta klassen af Orden. Komme til 21
eller 24 år, undergå de en sträng examen, o. anses de wara
tilräckligen underwiste, uphöjas de til graden G. Äga de
utmärkta talanger, sättas de til föreståndare för något rikt
kloster, o. alle hafwa wissa jordstycken anslagna til deras
underhåll. De Thibetaner som upoffra sig åt munklefnaden, måste
wara nyktre, kyske, o. strängt iakttaga alla klosteröfningar.
CYMER (Nord. M.), en jätte, Gerdas fader.
GYMIR (Nord. M.), se HIMMEL.
CYMNASIUM, et allmänt ställe i Grekland, der ynglingar öfwade
sig at springa, brottas, samt kasta med boll och sten- eller
jernskifwa (discus) etc. Ordet härledes af kymnos, naken, emedan
kämparne woro nakne, utom et skärp om lifwet. Som filosoferne
reste ifrån den ena orten til den andra, för at på sådana
ställen underwisa den der församlade ungdomen, så kallade
Romarne äfwen G. det som hos oss heter Skola ell. Lärohus. Det
pryddes med Minervas och Mercurii stoder, hwilka sednare
kallades Hermæ, som dock funnos i synn. på de ställen der
kroppsöfwingar höllos, men de förre der snillet öfwades. Se
PALÆSTRA.
GYMNASTISKE LEKARNE, 1. – skådespel som woro af 5 slag: Cursus,
löpande och ridande; jactus disci, kastande med stenskifwa;
lucta, brottning; pugillatus, boxning; o. saltus, hoppning;
hwilka fem Grekerne kallade Pentathlon, och Romarne
Quinquertium. Nakenheten wid dessa lekar börjades hos
Lacedæmonierne, af den anledningen, at en athlet, på hwilken
skärpet lossnade, föll omkull och slog ihjel sig. Se ISTHMIA,
OLYMPISKA SPELEN. 2. – Lekar som Chemniterne firade til Persei
ära, hwilken de sade härstamma ifrån deras stad, dit hafwa
återkommit med Gorgonens hufwud, och inrättat dessa lekar, som
mycket liknade grekiska bruket. Segerprisen bestodo i boskap,
kläder och hudar. Se CHEMNIS.
GYMNOPÆDIA, en dans i Sparta wid allmänna högtidligheter, til
minne af en seger de wunnit öfwer Argierne wid floden Thyræa.
Den dansades af män och ynglingar, som delte sig i twå flockar,
så at männen woro i den ena och ynglingarne i den andra, hwilka
alle dansade nakne på den delen af torget i Sparta som kallades
Choros. Anföraren för hwar flock har på hufwudet en palmkrans,
som kallades Corona Thyræatica. Derwid sjöngos lyriska verser af
Thaletas o. Alkman, eller pæaner af Dionysodotes. Festen war
helgad åt Apollo för verserna skull, o. åt Bacchus för dansen.
GYMNOSOFISTER, et slags indiske filosofer, så kallade emedan de
gingo nakne, när de filosoferade i Indiens ödemarker, och hade
blott et skärp omkring underlifwet. De lefde ganska indraget, o.
wägrade sig allt slags njutning, för at öfwerlemna sig åt
betraktandet af naturens under. De indelades i twå hufwudsekter:
Brachmaner och Hylobier; trodde på själens odödlighet och
själawandringen, och skröto af at kunna gifwa oegennyttiga råd
åt furstar o. embetsman. När de blefwo gamle och swage, lade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
