Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Herkules ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
527
dens ära. Thebanerne och andra
folkslag i Grekland, som warit wittne til hans storwerk,
upreste åt honom altaren och tempel. Hans dyrkan gick til Rom,
Gallien, Spanien, ja ända til Cejlon. Han hade flera tempel i
Rom, ibland andra det som låg wid Flaminii Circus, hwilket
kallades den store Herkulis Circus-waktarens tempel, och det som
låg på oxtorget. I det sednare fick aldrig någon hund ell. fluga
slippa in, emedan H. utbedt sig denna ynnest af Guden Myiagrius.
H. hade ock et rygtbart tempel i Cadiz, der man såg de rygtbara
stoderna. En gammal författare beskrifwer H. såsom en owanligt
starkt byggd man m. fyrkantiga skuldror, swart hy, en örnnäsa,
stora ögon, yfwigt skägg, samt knorligt och högst wanwårdadt
hår. På gamla minneswårdar synes han wanligen under bild af en
stark och groslemmad man, med en klubba i ena handen, och
försedd med nemeiska lejonhuden, den han bär antingen på armen
eller öfwer hufwudet. Stundom bär han äfwen båge och koger, ofta
skäggig, men oftast utan skägg. Photius gifwer honom et
fullhorn, lif minne af hans strid med Achelous. Den wackraste af
alla H:s bildstoder, som ännu finnas qwar, är den Farnesiske, et
konstens mästerstycke i huggen af Athenaren Glykon. Guden
föreställes hwilande på sig klubba, o. klädd i sin lejonhud.
Ofta träffas han krönt med lös af hwitpoppel, et träd som war
helgadt åt honom, emedan han omlindat hufwudet dermed, när han
nedsteg til underjorden; den sidan af löfwen som widrörde
hufwudet, bibehöll sin hwita färg, men den yttre blef swart af
röken. Klubban war af oljoträd; nedsatt i jorden efter hans död,
hade hon, efter Træzenernes föregifwande, slagit rot och blifwit
et stort träd. 2. – DEN INDISKE. Indianerne påstods at Herkules
war född hos dem; likasom Grekerne gåfwo de honomen klubba och
en lejonhud, trodde at han öfwerträffat alla menniskor i styrka
o. mannamod, samt at han rensat fasta landet och hafwets
stränder ifrån de odjur som oroade dem. Enligt dem har H. haft
flera söner, men blott en enda dotter, emellan hwilka han delade
Indien. Bland de städer han byggde, war Polybothra den
förnämsta. Der hade han upfört prägtiga palats, upfyllt den med
inwånare, samt omgifwit den med djupa grafwar fulla m. rinnande
watten. Efter sin död blef H. uptagen ibland Gudarne o. hans
ättlingar regerade länge efter honom.
HERKULES KNUT war konstig och stark samt af honom upfunnen.
Bruden bar omkring lifwet en yllegördel, som borde uplösas af
brudgummen, när hon gick til sängs, hwarwid han åkallade Juno at
hans ägtenstap måtte blifwa fruktsamt som Herkulis.
HERKULIS STODER. Då Herkules hade framträngt til Gades, nu
Cadiz, som han trodde wara jordens ända, åtskilde han twenne
berg, för at sammanbinda Medelhafwet med Oceanen; en fabel som
stöder sig på läget af bergen Calpe och Abyla, af hwilka det ena
ligger i Afrika o. det andra i Europa och Gibraltars sund.
Herkules lät der upresa twå stoder, för at underrätta
efterwerlden at han med sina eröfringar framträngt til jordens
ända.
HEBMAMMON, en grupp som föreställer Mercurius o. Jupiter Ammon.
HERMANUBIS, d.ä. Mercurius-Anubis, en egyptisk Gudomlighet,
hwars bildstod föreställde en menniskor kropp med et hund- eller
hökhufwud; han håller en caducé i handen; man finner honom äfwen
klädd i Senators drägt med en caducé i ena handen o. en sistrum
i den andra.
HERMAPHRODITUS, son af Mercurius och Venus, blef upfostraf af
Najaderna i bergskulorna på Ida. Hans ansigte hade jemte faderns
drag moderns behag och skönhet. En dag, då han war mycket trött,
stadnade han wid en källa, hwars klara o. lugna watten lockade
honom at der bada sig. Najaden blef kär i H.; men som hon icke
kunde förmå honom til genkärlek, bad hon Gudarne så förena deras
kroppar, at de ifrån den stunden utgjorde blott en kropp med
bibehållande af båda könen. Han å sin sida erhöll af Gudarne, at
alle de som då-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
