- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Förra delen /
533

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hiera ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

533

2. – En trojansk furste, fader til Thymætes, som följde Æneas
til Italien.

HIERA, 1. – en af lipariska öarne, äfwen kallad Vulcania o.
Thermissa, der Vulcani smedja troddes ligga. 2. – Gemål åt
Telephus, konung öfwer Mysierne, war skönare än Helena. Hyginus
kallar henne Laodice, dotter af Priamus. 3. – Moder til Pandarus
o. Bitias, hade upfostrat sina båda söner i en åt Jupiter helgad
lund. 4. – En wäg i Attika, på hwilken presterne foro til Eleusis.

HIERABOSKOI, egyptiske prester, som upfödde de sparfhökar hwilkg
woro helgade åt Solen eller Apollo. Se SPARFHÖKEN.

HIERAPOLIS, en stad uti Syrien, helgad åt den assyriska Juno,
der stora mysterier firades.

HIERATICA, papper som war bestämdt för de heliga böckerna.

HIERAX, 1. – en yngling som war nog oförsigtig at wäcka Argus,
när Mercurius skulle bortföra Io. Guden förwandlade honom til
sparfhök. 2. – En rygtbar o. rättwis man som straffades af
Neptunus på samma sätt som den förre, emedan han fört spannmål
til de af Guden hatade Trojanerne.

HIEREA, 1. – et Dianas tilnamn i Oresthasium. 2. – En flicka som
genom Mercurii biträde blef moder til en jätte, fader til
Ischenus.

HIEROBOTANE, se JERNÖRTEN.

HIEROGERYX, chef för de helige härolderne wid Cereris mysterier.
Honom ålåg at bortdrifwa alla profane och dem som lagen uteslöt
ifrån festen; at tilfäga de inwigde iakttaga en wördnadsfull
tystnad, eller endast yttra ord som passade för tilfället; och
slutligen at upläsa formuläret för inwigningen H. föreställde
Mercurius ; han hade wingar på mössan och en caducé i handen.
Dess embete war beständigt, och han fick gifta sig.

HIEROCORACER, tjenare hos Mithras, så kallade emedan deras drägt
war korpswart.

HIEROGLYFERNE (Sinneb. lär.), de första tecken eller karakterer,
som Egyptierne fordom begagnade, för at uttrycka sina tankar
utan biträde af talet. Skogar, stenar, wäxter, djur,
konstalster, delar af menniskokroppen tjente til
meddelningssätt, och ifrån enkla uttryck som de woro i början,
blefwo de lika så många gåtor, heliga karakterer, föremål för
dyrkan, och slutligen amuleter eller talismaner. Hieroglyfiska
metoden anwändes på twå sätt, antingen at delen sattes för det
hela, eller ock en sak af lika egenskaper i st. för en annan.
Första sättet utgjorde de curiologiska H., den andra de
tropiska. Til ex. månen föreställdes stundom genom en
half-cirkel, stundom genom en Cynocephalus. Det andra sättet
frambragte den symboliska H., som förfinades af sig sjelf och
blef så inwecklad, at den ej blef annat än et hemlighetsfullt
fpråk, hwars kännedom war presterne ensamt förbehållen. Några
exempel skola gifwa et begrepp om H. i sin början: för at
föreställa solen och dess werkningar, målades en man med et
brinnande ansigte och horn, en biskopsstaf wid högra handen, 7
cirklar wid den wenstra, och wingar på axlarna. Elden i ansigtet
betecknade wärmen som uplifwar allting: hornen solstrålarna;
skägget elementerna; stafwen war en symbol af hans magt öfwer
alla undermåniska kroppar: låren woro jorden, besatt med träd o.
wäxande säd; watten utgick ur hans nafwel; hans knän betecknade
bergen och de skrofliga ell. ojemna delarne af jorden; hans
wingar wädren och deras snabba fart; cirklarne eller ringarne
woro en symbol af planeterne. Wille man uttrycka at en domare
bör wara känslolös för egennytta och medlidande, så afbildades
en figur utan händer o. med nedslogna ögon. En ringslagen orm
war symbol af werldsalltet; och en swart dufwa förebildade en
ung ensam enka, som icke ärnar inga nytt gifte. Twå arméen i
slagordning utmärktes genom twå händer, af hwilka den ena höll
en båge o. den andra en sköld. För at wisa, at ingenting
undfaller Gud, föreställde man ögon o. öron på murarna, o. i
synn. öfwer frontispicen på templen. För at aflägsna o-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:10:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/1/0541.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free